395px

Caníbales

Mimikry

Kannibaler

Sitter här på en öde ö ute i ingenting
Strandad här, försiktigt ser jag mig omkring
Önskar att jag kunde komma hem

Tiden går, dagar blir till nätter, veckor blir till år
Men jag blev väldigt glad det tror jag ni förstår
När min enda önskan om en vän
Plötsligt slog in, jag hörde ju röster som närmade sig
Men när dom kom fram, förstod jag rätt snart vad som väntade mig

Allihop är kannibaler och rivaler
Vi lever av varann
För att vi ska överleva kan vi sleva
I oss av varann
Jag trodde att det var en saga
Sagan den var sann

Känner hur vattnet runt omkring mig börjar koka upp
Känner hur det spänner i min tunna kropp
Jag kan inte bli mycket till mat

Konstigt nog är jag inte rädd snarare är jag glad
Ligger här bland kryddor och en massa blad
Och suger i mig utav deras prat
Jag tänker på hur allting var innan dom kom till min ö
Förut så ville jag, nu vill jag alls inte dö

Allihop är kannibaler...

Jag sväva sakta uppåt och jag såg hur dom festade på min kropp
Då förstod jag att vi gör samma sak och allt mitt hopp försvann
Vi lever inte för eller med utan av varann

Allihop är kannibaler...

Caníbales

Sentado aquí en una isla desierta en medio de la nada
Varado aquí, con cuidado miro a mi alrededor
Desearía poder volver a casa

El tiempo pasa, los días se convierten en noches, las semanas se convierten en años
Pero me puse muy feliz, creo que lo entenderán
Cuando mi único deseo de tener un amigo
De repente se hizo realidad, escuché voces que se acercaban
Pero cuando llegaron, pronto entendí lo que me esperaba

Todos son caníbales y rivales
Vivimos unos de otros
Para sobrevivir, podemos alimentarnos
De unos a otros
Pensé que era un cuento
El cuento era real

Siento cómo el agua a mi alrededor comienza a hervir
Siento cómo mi delgado cuerpo se tensa
No puedo ser una gran comida

Curiosamente, no tengo miedo, más bien estoy feliz
Yacer aquí entre especias y un montón de hojas
Y absorber sus conversaciones
Pienso en cómo era todo antes de que llegaran a mi isla
Antes quería, ahora no quiero morir en absoluto

Todos son caníbales...

Floto lentamente hacia arriba y vi cómo se deleitaban con mi cuerpo
Entonces entendí que hacemos lo mismo y toda mi esperanza desapareció
No vivimos por o con, sino de unos a otros

Todos son caníbales...