Fler Än Er
Om solen slutar skina så har månen ingen chans
Då visar den sitt rätta jag, helt död och utan glans
Men mångubben han lurar oss med romantik och sång
Så att baksidan döljs i skugga dygnet om
I stora vackra salar och i trötta tomma hus
Överallt så sitter dom som lever utav ljus
Ljus som inte tillhör dom som verkar skina mest
Ljus som har stulits ifrån dom som har förtjänat värmen bäst
Men alla vet att solen är en stjärna som kan dö
Och när det händer står statyer kvar helt täckta utav snö
Och skvallrar om att makten är en lättvunnen trofé
Som lika lätt förvandlas till ett monument av sten
Ni ville ha så mycket mer men duvorna fick nåt att skita ner
Alltid va fler, alltid va fler, vi kommer alltid va fler
På skolgården så tävlar alla dom som inte vet
Att mönster redan skapas fast det bara är på lek
Herren uppå täppan vet att makt är nåt man tar
Och något man försvarar tills det inte längre finns nåt motstånd kvar
En halvtimme om dagen är mer än inget alls
En halvtimme att känna greppet om de andras hals
För den som inget äger vinner allting på att ta
Men kan ej heller mista något om han ger av det han inte har
Men alla vet att solen...
Den dan vi kröner kungar som inte kräver land
Den dan vi kröner människor som lever för varann
Då kanske våra parker blir ett minne att ha kvar
En lund i våra hjärtan så vi aldrig glömmer av
Alla er som hade mycket mer men slutligen fick lov att kliva ner
Ni sträckte er för mycket mer, ja mer, och mer, och mer, men vi var fler
Ja ni ville ha så mycket mer men duvorna fick nåt att skita ner
Alltid va fler, alltid va fler, vi kommer alltid va fler, fler än er...
Más Que Ustedes
Si el sol deja de brillar, la luna no tiene oportunidad
Muestra su verdadero yo, completamente muerta y sin brillo
Pero el hombre de la luna nos engaña con romanticismo y canciones
Para que la parte trasera se oculte en sombra todo el día
En grandes y hermosos salones y en casas cansadas y vacías
En todas partes están aquellos que viven de la luz
Una luz que no les pertenece a los que parecen brillar más
Una luz que les ha sido robada a aquellos que más merecen el calor
Pero todos saben que el sol es una estrella que puede morir
Y cuando sucede, las estatuas permanecen cubiertas de nieve
Y delatan que el poder es un trofeo fácil de ganar
Que fácilmente se convierte en un monumento de piedra
Querían mucho más, pero las palomas les dieron algo para ensuciar
Siempre más, siempre más, siempre seremos más
En el patio de la escuela, compiten aquellos que no saben
Que los patrones ya se están formando, aunque sea solo un juego
El señor en la cima sabe que el poder es algo que se toma
Y algo que se defiende hasta que ya no haya resistencia
Media hora al día es más que nada
Media hora para sentir el agarre en la garganta de los demás
Para aquellos que no poseen nada, ganan todo al tomar
Pero tampoco pueden perder nada si dan lo que no tienen
Pero todos saben que el sol...
El día que coronemos reyes que no exijan tierras
El día que coronemos personas que vivan por los demás
Quizás nuestros parques se conviertan en un recuerdo que conservar
Un bosque en nuestros corazones para que nunca olvidemos
Todos ustedes que querían mucho más pero finalmente tuvieron que bajar
Se esforzaron por mucho más, sí más, y más, y más, pero éramos más
Sí, querían mucho más, pero las palomas les dieron algo para ensuciar
Siempre más, siempre más, siempre seremos más, más que ustedes...