Varg I Veum
En gammal man så trevlig och glad
Han hälsar trevligt på alla i sin stad
Solstrålar skiner där han vandrar fram
Och ingen tror att ondska bor i denna man
Men bakom ytan bor en djävul svart som få
Men den väntar tills mörkret faller på
Innan den krälar fram ur sitt hål
Och tänder eld på sitt bål
Han är en gammal man med trevliga dra
Som har skapat en egen lag
Och han ser inget fel i de brott han begått
Han är en Varg i Veum
En gång så ung så oskyldigt ren
Men åren gick och vindarna ven
Nu är han sargad han är rå han är kall
Han är ett levande exempel på förfall
Men bakom ytan bor en djävul svart som sot
Där i hans inre där har ingen satt sin fot
Men när mörkret faller på kommer den ut
Och då har glädjen sett sitt slut
Han är en gammal man...
Och det glänser i hans ögon
När han känner vilken makt han har
Makten över andras liv
Är den enda glädje han har kvar
Han är en gammal man...
Varg en Veum
Un anciano tan agradable y feliz
Saluda amablemente a todos en su ciudad
Los rayos del sol brillan donde camina
Y nadie cree que la maldad habite en este hombre
Pero detrás de la superficie vive un demonio oscuro como pocos
Pero espera hasta que caiga la oscuridad
Antes de arrastrarse fuera de su agujero
Y encender fuego en su hoguera
Es un anciano con hábiles trucos
Que ha creado su propia ley
Y no ve nada malo en los crímenes que ha cometido
Es un Lobo en Veum
Una vez tan joven, tan inocentemente puro
Pero los años pasaron y los vientos soplaron
Ahora está herido, es cruel, es frío
Es un ejemplo viviente de decadencia
Pero detrás de la superficie vive un demonio negro como el hollín
Allí en su interior donde nadie ha puesto un pie
Pero cuando cae la oscuridad, sale
Y entonces la alegría ha llegado a su fin
Es un anciano...
Y brilla en sus ojos
Cuando siente el poder que tiene
El poder sobre la vida de los demás
Es la única alegría que le queda
Es un anciano...