Tiden Som Komma Skall
Årtusenden har ärrat
nordens land,
där ståt en gång gjöt
heder och ära.
Över berg, genom skog,
ses vi nu komma,
blod skall igen dränka
urmoderns jord.
Dagar flyr iväg,
inför min skugga.
Jag smeker tiden,
med mitt mörker.
Över berg, genom skog,
ses vi nu komma.
Blod skall igen dränka
urmoderns jord.
Längtan att än...än en gång härska,
stark likt stålet i min klinga.
Tiden som var åter komma,
när nattens skuggor vaknar till liv.
Dagar flyr iväg, inför
min skugga
Jag smeker tiden med
mitt mörker.
Av tidens ändlöst svarta minnen,
byggdes mitt slott vid
horisontens rand.
En ny tidsålder skall komma,
född under nordstjärnans
silverne glans...
El Tiempo Que Vendrá
Siglos han marcado
la tierra del norte,
donde una vez se forjó
la honra y la gloria.
Sobre montañas, a través de bosques,
nos vemos llegar ahora,
sangre volverá a empapar
la tierra de la madre primigenia.
Los días huyen,
ante mi sombra.
Acaricio el tiempo,
con mi oscuridad.
Sobre montañas, a través de bosques,
nos vemos llegar ahora.
Sangre volverá a empapar
la tierra de la madre primigenia.
El anhelo de volver a reinar una vez más,
fuerte como el acero en mi hoja.
El tiempo que fue volverá de nuevo,
cuando las sombras de la noche cobren vida.
Los días huyen ante
mi sombra.
Acaricio el tiempo con
mi oscuridad.
De los recuerdos infinitamente negros del tiempo,
se construyó mi castillo en
el horizonte.
Una nueva era vendrá,
nacida bajo el resplandor plateado
de la estrella del norte...