Trädatanke, Fader Tids Död
Havet ger mig dess svalkande tid
en dag av tystnad och vila
skogen ger mig tiden som var
dess uråldriga börda i mångfald av år
Våran korta tidsrymd
en veknad i barkens spricka
videpilen skriker ut sin agg
dagen läggs i skuggor
Genom järneken jag vandrar
sliter mitt skinn itu
mina skrik förvandlar natten
till infernon av tidsvindar
Tid o fader Tid, vi färdas
mot dig i dessa dagar
allt visar du mig
i ett oktarin av död
Tid o fader Tid, din död
skall jag ändlöst hylla
allt förblir orört
natten stannar stilla
Du förpestade tid
som en törn i min fot
Frustande slukar du allt
vi möter dödens dagar
du förpestade tid...
Gracias, Padre Tiempo Muerto
El mar me brinda su refrescante tiempo
un día de silencio y descanso
el bosque me da el tiempo que fue
su antigua carga en la diversidad de los años
Nuestro breve lapso de tiempo
se desvanece en las grietas de la corteza
el sauce llorón grita su enojo
el día se sumerge en sombras
A través del roble yo camino
desgarrando mi piel
mis gritos transforman la noche
en el infierno de los vientos del tiempo
Tiempo, oh Padre Tiempo, viajamos
hacia ti en estos días
todo me muestras
en un océano de muerte
Tiempo, oh Padre Tiempo, tu muerte
infinitamente honraré
todo permanece inalterado
la noche se detiene en silencio
Tú, tiempo envenenado
como una espina en mi pie
resoplando devoras todo
nos enfrentamos a los días de la muerte
tú, tiempo envenenado...