395px

La Orilla de la Muerte

Månegarm

Dödens Strand (The Shore of Death)

Smärtan tär själen, en tystnadens tår faller,
mot sorgedränkt jord, den svartaste mull.

Den tunga svärta som blindar min syn,
darrandes på knä, världen faller skata ned.

Mina händer fylls, med livets vatten,
detta varma flöde, jag går stilla hän.

Släpper mitt svaga grepp, förlöst från väven.
från de bojor, som fjättrat mig.

Vader fram i mörkret i minnenas flod,
ett ändlöst ropande efter dödens strand.

Svagt skymtar hon, vars son jag är.
djupet och mörkret, farsontes bittra moder.

Faller på knä inför, hennes sjukliga prakt.
hennes kalla barm, välkomnar mig åter...

La Orilla de la Muerte

El dolor hiere el alma, una lágrima de silencio cae,
hacia la tierra empapada de tristeza, la más oscura tierra.

La pesada oscuridad que ciega mi vista,
temblando de rodillas, el mundo cae como cuervo.

Mis manos se llenan, con el agua de la vida,
este cálido flujo, camino en silencio.

Suelto mi débil agarre, liberado del tejido,
de las cadenas, que me han atado.

Avanzo en la oscuridad en el río de los recuerdos,
un llamado interminable hacia la orilla de la muerte.

Débilmente vislumbro a ella, de quien soy hijo,
la profundidad y la oscuridad, la amarga madre del hijo.

Caigo de rodillas ante, su enfermiza grandeza,
su frío regazo, me da la bienvenida de nuevo...

Escrita por: Månegarm