Grottans Barn
Mellan svarta skuggor finns ett ställe utan sol.
Var fåglarna aldrig har sjungit.
Under jorden lever ett förbannat folk.
För länge sen fördrivet.
"nu är det dags att glänta
På dörren som har varit stängt.
Som vargar ska vi äta
Ut i människans land."
Yxor i händerna, röttna tänder inn i munnen.
Skocken samlas åt skogsbrynet till.
Korparna skriker ur skogens mörka djup.
"grottans barn har kommit ut."
Efter tusen månen skrider gruppen framåt mat.
Ingen kan nu hejda den här hungern.
Bort ännu, men närmare än igår.
Hör hur de sjunger...
Grottans barn!
Hungriga vargar!
Brottans barn!
Korparna skriker ur skogens mörka djup.
"grottans barn har äntligen kommit ut."
Hijos de la Cueva
Entre sombras negras hay un lugar sin sol.
Donde los pájaros nunca han cantado.
Bajo tierra vive un pueblo maldito.
Hace mucho tiempo desterrado.
'ahora es momento de abrir
la puerta que ha estado cerrada.
Como lobos vamos a comer
en la tierra de los humanos.'
Hachas en las manos, dientes podridos en la boca.
La manada se reúne en el borde del bosque.
Los cuervos gritan desde lo más profundo del bosque.
'los hijos de la cueva han salido.'
Después de mil lunas, el grupo avanza en busca de comida.
Nadie puede detener este hambre ahora.
Lejos aún, pero más cerca que ayer.
Escucha cómo cantan...
¡Hijos de la Cueva!
¡Lobos hambrientos!
¡Hijos de la Cueva!
Los cuervos gritan desde lo más profundo del bosque.
'los hijos de la cueva finalmente han salido.'