Undergång
Stigen hit är förlorad
Avgrunden synes oändlig
Blev strömmen för strid
Att kämpa emot
Blev strömmen så strid
Att vårt blod sköljdes bort
Döden omfamnar
Den som tiden glömde
Döden lever
Där intet annat är
I likgiltighet vi vandra
I värdelös stolthet bland levande döda
Varför sörjer ni era bortgångna
När de aldrig ens har levt
Ej längre skrattar ni
Som trots allt fick smaka segerns sötma
Ty på broarna ni brände stod ni även själva
Faller gör ni, nedåt, norrut
Ingen gud kan rädda er
Den sista segern ska bli vår:
Om döden tar oss
Dör ni med oss
Evighetens slut
Verdandi förblindad
Själslig fimbulvinter
Oundviklig undergång
La Perdición
La senda aquí está perdida
El abismo parece infinito
La corriente se volvió feroz
Para luchar en contra
La corriente se volvió tan feroz
Que nuestra sangre fue arrastrada
La muerte abraza
A aquellos que el tiempo olvidó
La muerte vive
Donde nada más existe
En la indiferencia caminamos
En la orgullosa inutilidad entre los muertos vivientes
¿Por qué lloran a sus difuntos?
Si ni siquiera han vivido
Ya no se ríen
Aquellos que, a pesar de todo, probaron la dulzura de la victoria
Pues en los puentes que quemaron, también se paraban ustedes mismos
Caen, hacia abajo, hacia el norte
Ningún dios puede salvarlos
La última victoria será nuestra:
Si la muerte nos lleva
Ustedes morirán con nosotros
El fin de la eternidad
Verdandi cegada
Invierno del alma
La perdición inevitable