Vandraren
Vandraren har ingen stans att gå, när han kommit fram tillslutet.
Månen färgar alla skuggor blå, han är ensam kvar där ute.
Långt där borta från en enslig gård, lyser värmen ut i natten.
Väcker hungern i hans frusna kropp, som har levt på luft ochvatten.
Det gör ont, men gå ändå, du kan alltid vända om.
Det gör ont, men gå ända, du är här och kom hit som envandrare.
Klockan ringer för en ensam själ, den har lånat röst av döden.
Vill den illa eller vill den väl, när den räknar våra öden.
Sluta tänka det är svårt ändå, du får ta en dag i taget.
Vandraren har ingen stans att gå, om han går vid sista slaget.
Det gör ont, men gå ändå, du kan alltid vända om.
Det gör ont, men gå ända, du är här och kom hit som envandrare.
Det gör ont, men gå ändå, du kan alltid vända om.
Det gör ont, men gå ända, du är här och kom hit som envandrare.
El caminante
El caminante no tiene a dónde ir, cuando llega al final.
La luna tiñe todas las sombras de azul, él está solo afuera.
Lejos, desde una granja solitaria, brilla el calor en la noche.
Despierta el hambre en su cuerpo congelado, que ha vivido de aire y agua.
Duele, pero sigue adelante, siempre puedes dar la vuelta.
Duele, pero sigue adelante, estás aquí y viniste como un caminante.
El reloj suena para un alma solitaria, ha tomado la voz de la muerte.
¿Quiere hacer daño o quiere hacer el bien, cuando cuenta nuestros destinos?
Deja de pensar, de todas formas es difícil, debes tomar un día a la vez.
El caminante no tiene a dónde ir, si se va en el último momento.
Duele, pero sigue adelante, siempre puedes dar la vuelta.
Duele, pero sigue adelante, estás aquí y viniste como un caminante.
Duele, pero sigue adelante, siempre puedes dar la vuelta.
Duele, pero sigue adelante, estás aquí y viniste como un caminante.