Kalabaliken
Känn hur kalabaliken börjar smyga sej in
I varje skrymsle och i varje vrå
Känn hur den stora paniken kryper under ditt skinn
Och hur du vill krypa ur ditt skal och gå
I kromosomer och slå
Allting som du träffar på
Se hur auktoriteten studsar in, han är klädd
I fräcka pjuck, han är en listig freak
Se hur den lille poeten floppar ur och blir rädd
För varje bokstav och förflugen pik
Han är sej alls inte lik
Han rimmar iväg i panik
Han svimmar omkull med ett skrik
Han vaknar upp i raseri
Men allting pendlar så fort
Det måste sluta med en ljudlig duns
Han skruvas upp till hysteri
Och måste stänga sin port
En stund och stampa loss sin rätta stuns
Sen vill han lätta bums
Känn hur irritationer börjar sprida sitt gift
Från din panna till din ömma häl
Känn hur aggressioner ständigt jobbar i skift
Med kapten Ågren i din kluvna själ
Och tar kaptenen befäl
Då e're tack och farväl
Känn hur abstinensen alltid griper omkring dej
Varje gång du fått en färsk idé
Känn hur intelligensen redan tappat sitt sting
Och att allt låter som en nött kliché
Du blir så trött och blasé
Och lite för stött och för sne
Sen e're dött och passé
Och du står i din periferi
Som en knäckt eremit
Som bryter samman av ett vänligt ord
Du känner dej lika fri som en hungrig bandit
Som smörjer kråset vid en furstes bord
Vilken ljuvlig jord
O, vicken ljuvlig jord, ja, vicken ljuvlig jord
En jävligt ljuvlig jord
El alboroto
Siente cómo el alboroto comienza a colarse
En cada rincón y en cada esquina
Siente cómo el gran pánico se arrastra bajo tu piel
Y cómo quieres salir de tu caparazón y marcharte
En cromosomas y golpear
Todo lo que encuentres
Mira cómo la autoridad entra de golpe, está vestido
Con zapatos descarados, es un astuto excéntrico
Mira cómo el pequeño poeta se desploma y se asusta
Por cada letra y cada comentario fugaz
No se parece en nada a sí mismo
Rima lejos en pánico
Se desmaya con un grito
Despierta en furia
Pero todo cambia tan rápido
Debe terminar con un estruendoso golpe
Se enrosca en la histeria
Y debe cerrar su puerta
Por un momento y encontrar su verdadero estilo
Luego quiere aligerar de inmediato
Siente cómo las irritaciones comienzan a esparcir su veneno
Desde tu frente hasta tu talón dolorido
Siente cómo las agresiones trabajan constantemente en turnos
Con el capitán Ågren en tu alma dividida
Y cuando el capitán toma el mando
Entonces es gracias y adiós
Siente cómo la abstinencia siempre te rodea
Cada vez que tienes una nueva idea
Siente cómo la inteligencia ya ha perdido su filo
Y todo suena como un cliché gastado
Te vuelves tan cansado y desanimado
Y un poco molesto y torcido
Luego está muerto y pasado de moda
Y te encuentras en tu periferia
Como un ermitaño quebrado
Que se derrumba por una palabra amable
Te sientes tan libre como un bandido hambriento
Que se relame en la mesa de un príncipe
Qué hermosa tierra
Oh, qué hermosa tierra, sí, qué hermosa tierra
Una tierra muy hermosa