Populisthambo
I Härjedalen
Blir man sverigegalen
Och så lycklig som man kan bli
Fast fäbon är trång av trollfolk
Och svarta skyar drar förbi
Ja, vintern är kall och sträng
Men man har ju alltid sin fantasi
Att gömma sej uti
Och drömma sej så fri
Uti
Och bara hålla takten
När Näcken har supit ner sej
Och käringa bara hojtar och står i
Då tar jag fram en sprucken fela
Och spelar skjortan av en melodi
När alla har retat upp sej
På statsministerns lurendrejeri
Då drar jag ner min jalusi
Och blir så fri
Och skiter i
Vem som har makten
För jag är så populistisk
Och fullifan som ett litet bi
När länsman tittar in och bjudar
På en pris ur sitt etui
Då blir jag full av energi
Och skuttar ut i vebon efter Eau de Vie
Om fjärdingsman blir putt
Tar jag en trudelutt
Och skuttar ut
En tur i trakten
Ja, i Härjedalen
Blir man full och galen
Här finns ingen stress och apati
Här skiter man i
Om Jemtland är republik eller monarki
Och när alla
Har retat galla
På varåen är min filosofi
Att man ska ta sitt handklaver
Och spela hela livet ut
Och stampa takten
Populismo montañés
En Härjedalen
Uno se vuelve loco por Suecia
Y tan feliz como puede ser
Aunque la cabaña esté llena de seres mágicos
Y nubes negras pasen
Sí, el invierno es frío y duro
Pero siempre se tiene la imaginación
Para esconderse en ella
Y soñar tan libre
En ella
Y solo seguir el ritmo
Cuando Näcken se ha emborrachado
Y la mujer solo grita y se enoja
Entonces saco un violín agrietado
Y toco una melodía increíble
Cuando todos se han enfadado
Por las trampas del primer ministro
Entonces bajo mi persiana
Y me siento tan libre
Y me importa un comino
Quién tiene el poder
Porque soy tan populista
Y lleno de energía como una abeja
Cuando el sheriff aparece y ofrece
Un trago de su estuche
Entonces me lleno de energía
Y salto al bosque en busca de Eau de Vie
Si el alguacil se molesta
Tomo un trago
Y salto
Un paseo por la zona
Sí, en Härjedalen
Uno se emborracha y enloquece
Aquí no hay estrés ni apatía
Aquí no nos importa
Si Jämtland es una república o una monarquía
Y cuando todos
Están furiosos
Mi filosofía es
Que uno debe tomar su acordeón
Y tocar toda la vida
Y marcar el ritmo