Trubbel
Nu lyser ängarna av sommarns alla blommor
Nu surrar bin och fåglar sjunger överallt
Nu stryker vinden genom trädens höga kronor
Men i min trädgård är det visset, mörkt och kallt
Här är det risigt och förvuxet, fult och snårigt
Och lika hopplöst trist och grått som i mitt bröst
Därute doftar det av sommarns alla dofter
Där är det sommar men här inne är det höst
Jag levde lycklig här med dig och mina katter
Ett liv i synd och utan omsorg att bli frälst
Försonad med min karaktär, för jag har aldrig
Förmått att säga nej till någonting som helst
Och aldrig nekat mig det ena eller andra
Och levat livet tills jag krossades en dag
Det börja med att du bedrog mig med en annan
En som du sa var mycket finare än jag
Vårt gräl tog veckor, ropen blandades med gråten
Och jag blev grundligt jämförd med din fina vän
Tills du bekände att han givit dig på båten
Då blev det dödstyst här i trädgården igen
Ifrån den stunden var den mannen dubbelt hatad
Han hade lekt med dig, med oss ett litet slag
Och jag, jag kände det som även jag var ratad
Jag ville slåss och gick mot mitt livs nederlag
Jag hade hammaren beredd under kavajen
När han kom ut i sidenscarf och sa: "god dag!
Kom in och slå dig ner en stund så får vi prata"
Jag bara stammade, nu minns jag inte vad
Och jag blev bjuden på konjak och på cigarrer
Och kunde inte få mig till att säga nej
Och när vi skildes var vi bästisar och bundis
Och jag tog saker som du glömt med hem till dig
Jag går omkring i mitt pompeji, bland ruiner
Jag traskar runt i resterna utav vårt liv
Men du skall aldrig ge mig pikar om sekiner
Och aldrig skall du bli en annans tidsfördriv
Nej, åt det gamla skall vi binda vackra kransar
Och ta vårt liv och mina katter som de är
Och trots all kärleksbrist och trasighet och fransar
Dig skall jag älska livet ut, dig har jag kär
Trouble
Now the meadows shine with all the summer flowers
Now bees buzz and birds sing everywhere
Now the wind strokes through the tall crowns of the trees
But in my garden it's withered, dark, and cold
Here it's overgrown, ugly, and tangled
And just as hopelessly dull and gray as in my chest
Out there it smells of all the scents of summer
There it's summer but in here it's autumn
I lived happily here with you and my cats
A life in sin and without care to be saved
Reconciled with my character, for I have never
Been able to say no to anything at all
And never denied myself this or that
And lived life until I was crushed one day
It started with you cheating on me with another
One you said was much finer than me
Our quarrel lasted weeks, shouts mixed with tears
And I was thoroughly compared to your fine friend
Until you confessed that he had made advances
Then it was dead silent here in the garden again
From that moment on, that man was doubly hated
He had played with you, with us for a little while
And I, I felt as if I too was rejected
I wanted to fight and headed towards my life's defeat
I had the hammer ready under my jacket
When he came out in a silk scarf and said, 'good day!'
Come in and sit down for a while so we can talk
I just stuttered, now I don't remember what
And I was offered cognac and cigars
And couldn't bring myself to say no
And when we parted we were best friends and buddies
And I took things you had forgotten home with me
I walk around in my Pompeii, among ruins
I trudge around in the remnants of our life
But you shall never give me hints about sequins
And you shall never be someone else's pastime
No, to the old we shall bind beautiful wreaths
And take our life and my cats as they are
And despite all the lack of love and shabbiness and frays
I shall love you for life, I hold you dear