Trubbel
Nu lyser ängarna av sommarns alla blommor
Nu surrar bin och fåglar sjunger överallt
Nu stryker vinden genom trädens höga kronor
Men i min trädgård är det visset, mörkt och kallt
Här är det risigt och förvuxet, fult och snårigt
Och lika hopplöst trist och grått som i mitt bröst
Därute doftar det av sommarns alla dofter
Där är det sommar men här inne är det höst
Jag levde lycklig här med dig och mina katter
Ett liv i synd och utan omsorg att bli frälst
Försonad med min karaktär, för jag har aldrig
Förmått att säga nej till någonting som helst
Och aldrig nekat mig det ena eller andra
Och levat livet tills jag krossades en dag
Det börja med att du bedrog mig med en annan
En som du sa var mycket finare än jag
Vårt gräl tog veckor, ropen blandades med gråten
Och jag blev grundligt jämförd med din fina vän
Tills du bekände att han givit dig på båten
Då blev det dödstyst här i trädgården igen
Ifrån den stunden var den mannen dubbelt hatad
Han hade lekt med dig, med oss ett litet slag
Och jag, jag kände det som även jag var ratad
Jag ville slåss och gick mot mitt livs nederlag
Jag hade hammaren beredd under kavajen
När han kom ut i sidenscarf och sa: "god dag!
Kom in och slå dig ner en stund så får vi prata"
Jag bara stammade, nu minns jag inte vad
Och jag blev bjuden på konjak och på cigarrer
Och kunde inte få mig till att säga nej
Och när vi skildes var vi bästisar och bundis
Och jag tog saker som du glömt med hem till dig
Jag går omkring i mitt pompeji, bland ruiner
Jag traskar runt i resterna utav vårt liv
Men du skall aldrig ge mig pikar om sekiner
Och aldrig skall du bli en annans tidsfördriv
Nej, åt det gamla skall vi binda vackra kransar
Och ta vårt liv och mina katter som de är
Och trots all kärleksbrist och trasighet och fransar
Dig skall jag älska livet ut, dig har jag kär
Problemas
Ahora los prados de todas las flores del verano brillan
Ahora las abejas zumban y los pájaros cantan por todas partes
Ahora el viento acaricia a través de las altas coronas de los árboles
Pero en mi jardín está marchita, oscuro y frío
Aquí es acertijo y cubierto, feo y tacaño
Y tan irremediablemente aburrido y gris como en mi pecho
Allá afuera, huele a todos los aromas del verano
Ahí es verano, pero aquí es otoño
Viví feliz aquí contigo y mis gatos
Una vida en pecado y sin cuidado para ser salvada
Reconciliación con mi carácter, porque nunca he
Capacidad de decir no a nada en absoluto
Y nunca me negó esto o aquello
Y viví mi vida hasta que un día fui aplastado
Empieza con que me engañas con otro
Uno que dijiste que era mucho más amable que yo
Nuestra pelea tomó semanas, los gritos mezclados con el grito
Y me compararon a fondo con tu buen amigo
Hasta que confesaste que te dio en el barco
Entonces fue mortal travieso aquí en el jardín otra vez
Desde ese momento, ese hombre fue doblemente odiado
Había jugado contigo, con nosotros un pequeño golpe
Y yo, sentí que incluso yo fui rechazado
Quería luchar y fui en contra de la derrota de mi vida
Tenía el martillo preparado debajo de mi chaqueta
Cuando salió en un pañuelo de seda y dijo: «¡Buen día!
Entra y siéntate un rato y hablaremos
Acabo de tartamudear, ahora no recuerdo lo que
Y me invitaron a coñac y cigarros
Y no pude hacerme decir que no
Y cuando nos divorciamos, éramos mejores amigos y amigos
Y traje cosas que olvidaste venir a tu casa
Camino en mi pompeya, entre ruinas
Estoy caminando por los restos de nuestra vida
Pero nunca me darás picotejos sobre secinas
Y nunca serás el pasatiempo de otro
No, a los viejos vamos a atar hermosas coronas
Y tomar nuestra vida y mis gatos como son
Y a pesar de toda la falta de amor y roto y flecos
Te amaré de por vida, te amo