De Närmast Sörjande
En åt gången varje år
Sjunger bödlarna
Den sista sången, så fäll en tår
Någon dör och någon skapas
Och ingen tror på evigt liv
Hur förklarar man det för ett barn?
Du är älskad, jag är hatad
Du modern, jag primitiv
Hur försvarar man en slentrian?
Vi är ensamma i en stad
Som vittrar till askan vi andas
En sekund på jorden
Bara en bit kött i horden
En åt gången varje år
Sjunger bödlarna
Den sista sången, så fäll en tår
Vi är ensamma i en stad
Som vittrar till askan vi andas
En sekund på jorden
Bara en bit kött i horden
Vi är ensamma på vår väg
Att ta oss ur askan i elden
Får man hjälp på köpet?
Äter svält och död på löpet
Algoritmens sällskap tröstar
Och dottern ringer sällan nu
Hur beskriver man ett liv utan mål?
Maskinens toner överröstas
När döden ger sin intervju
Vi tillber flödet i en metropol
Jag är han där ute
Han där ute
Jag är han där ute
Han där ute
Är jag den sista av mitt slag
Som är rädd för döden
Och bryr mig om mina barn
Och ger allt för kärleken?
Jag antar att jag blivit van
Jag har accepterar mitt öde
Men håller av de som finns kvar
Och forcerar de nya sveken
El Más Cercano al Duelo
Uno a la vez cada año
Los verdugos cantan
La última canción, así que derrama una lágrima
Alguien muere y alguien nace
Y nadie cree en la vida eterna
¿Cómo se explica eso a un niño?
Eres amado, yo soy odiado
Tú moderno, yo primitivo
¿Cómo se defiende una rutina?
Estamos solos en una ciudad
Que se desmorona mientras respiramos cenizas
Un segundo en la tierra
Solo un trozo de carne en la multitud
Uno a la vez cada año
Los verdugos cantan
La última canción, así que derrama una lágrima
Estamos solos en una ciudad
Que se desmorona mientras respiramos cenizas
Un segundo en la tierra
Solo un trozo de carne en la multitud
Estamos solos en nuestro camino
Para salir del fuego en las cenizas
¿Se obtiene ayuda de regalo?
Comiendo hambre y muerte de paso
La compañía del algoritmo reconforta
Y la hija llama raramente ahora
¿Cómo se describe una vida sin objetivo?
Los sonidos de la máquina son silenciados
Cuando la muerte da su entrevista
Adoramos el flujo en una metrópolis
Soy él allá afuera
Él allá afuera
Soy él allá afuera
Él allá afuera
¿Soy el último de mi especie
Que teme a la muerte
Y se preocupa por mis hijos
Y da todo por el amor?
Supongo que me he acostumbrado
He aceptado mi destino
Pero aprecio a los que aún están
Y enfrento las nuevas traiciones