Lite Ull Blir Det
[Organism 12]
Jag kommer nog aldrig få medalj på högsta pall
Jag befinner mej mitt i minsta skaran av de största namnen (se mej)
Växer stolt upp fast det fattas vatten till fröet
Blir sen en kaktus som lever på daggen från natten i öknen
Jag kan bara tala för dom som talar för mej
Glänser det mer än det lyser då för det vara för mej
Jag ser bara en massa förtappade själar här
Musik för symbiosen mellan författare och läsare
(Så häll på i mitt glas)
Häll tills det rinner över alla
Vet vad dom vill men inte hälften som finner sitt öde
Bara nått steg ifrån galaxen
Jag blir rastlös, jepp det är klart
Bilden du målar blir dassig med blaskiga färger
Den hetlevrade, han kommer straffas hårt
Därför vätter verandan min rakt mot en oljekatastrof
Jag vill inte lyssna om du nämner ännu en lögn
Verkar som det blir en lång natt följt av en ännu längre sömn
Chorus x2:
Snälla du, ställ inte frågan om svaret är givet
Lite ull blir det, sa kärringen när hon rakade grisen
Ställ inte frågan, svaret är givet
Ställ inte frågan, svaret är givet
Ställ inte frågan
[Organism 12]
Jag skriker på hjälp, men ingen vill höra min klagan
Ett eko som grimaserar åt mina förödande dagar
(Håller mej sällskap)
Mörnad sträcker mej och gäspar
Visst klarar jag detta, har sett mörkare nätter än dessa
Fick inte gå längre, då tog jag nästa steg
Jag tänker inte förklara något djupare än så
Som du nu märker är det kokta fläsket stekt
Jag har för mycket på gång, det slutar med en psykos
En schäfer som fräser och väsnas
Söker på rabies från skärselden svär om du kommer för nära
Listan är lång, alla kompromissar nån gång
Vissa dissar jag friskt, utom vissa kompisar jag håller om
Sicken berätta snälla kommer från mitt allt
Bara man vill så kan vem som helst bli en stereotyp
Inget serveras, min Molotov e kall
Det verkar som allt stagnerar, precis som i en hieroglyf
[Chorus x2]
[Peshi]
Den sista gnistan som du drömde om finns inte kvar
Den ??? dagen som besvikelsens blad
Dansa till klagosången från solen och vindens vackraste barn
Blev en vilsen gång, tog ibland svåra terränger och stora städer
Där gator tog mej till återvändsgränden
Vetandes att en dag skymmer tiden ???
Och nu plockar jag på mej allt jag kan i livets varuhus
Tar lärdom, chansar, väntar på slutet med färglösa trasor av ??
upp och nervända på spjutet
Snubblar jag fram, i undrandets land
Tills minnena flyter, sanningen ljuger, men lögnerna bär dina fingeravtryck
Ett konsekvent beteende kan bli farligt ibland
Så jag vägrar svara rätt, även med facit i hand
Och det är nu, jag ödlsar rim på texter, jag har råd
Det känns som jag ömsar skinn tills ba skelettet är kvar
Känn den krypande känslan av alla sår som brinner bort
Blitvit bestulen på tid och år som ändat nått
Om det får mej att aldrig skriva nå mer har jag ändå speglat och burit allt som ditt liv aldrig blev
[Chorus x2]
Un Poco de Lana Será
[Organismo 12]
Nunca recibiré una medalla en el podio más alto
Me encuentro en medio de la menor cantidad de los nombres más grandes (mírame)
Creciendo orgulloso a pesar de la falta de agua para la semilla
Me convierto en un cactus que vive del rocío de la noche en el desierto
Solo puedo hablar por aquellos que hablan por mí
Si brilla más que ilumina, entonces que sea para mí
Solo veo un montón de almas perdidas aquí
Música para la simbiosis entre el escritor y el lector
(Así que vierte en mi vaso)
Vierte hasta que se desborde por completo
Sé lo que quieren pero no la mitad de los que encuentran su destino
A solo un paso de la galaxia
Me vuelvo inquieto, sí, está claro
La imagen que pintas se vuelve borrosa con colores desvaídos
El temperamental, será castigado severamente
Por eso mi porche da directamente a un desastre de petróleo
No quiero escuchar si mencionas otra mentira
Parece que será una larga noche seguida de un sueño aún más largo
Coro x2:
Por favor, no hagas la pregunta si la respuesta es obvia
Un poco de lana será, dijo la mujer cuando afeitaba al cerdo
No hagas la pregunta, la respuesta es obvia
No hagas la pregunta, la respuesta es obvia
No hagas la pregunta
[Organismo 12]
Grito pidiendo ayuda, pero nadie quiere escuchar mi queja
Un eco que se burla de mis días devastadores
(Me acompaña)
Madurando me estiro y bostezo
Seguro que puedo con esto, he visto noches más oscuras que estas
No pude avanzar más, así que di el siguiente paso
No pienso explicar nada más profundo que eso
Como puedes ver, la carne cocida está frita
Tengo demasiado en marcha, terminará en una psicosis
Un pastor alemán que gruñe y hace ruido
Busca la rabia del infierno si te acercas demasiado
La lista es larga, todos comprometen en algún momento
Algunos rechazo con entusiasmo, excepto algunos amigos a los que abrazo
Alguien por favor cuéntame viene de todo lo que soy
Cualquiera puede convertirse en un estereotipo si lo desea
Nada se sirve, mi Molotov está frío
Todo parece estancarse, como en un jeroglífico
[Coro x2]
[Peshi]
La última chispa que soñaste ya no está
El día de la decepción como una hoja
Baila con la canción de lamento del sol y los hijos más bellos del viento
Se convirtió en un camino perdido, a veces difícil y grandes ciudades
Donde las calles me llevaron al callejón sin salida
Sabiendo que un día el tiempo se oscurecerá
Y ahora recojo todo lo que puedo en el supermercado de la vida
Aprendo, arriesgo, espero el final con harapos sin color de ??
al revés en la lanza
Tropezando adelante, en la tierra de la maravilla
Hasta que los recuerdos fluyan, la verdad mienta, pero las mentiras llevan tus huellas dactilares
Un comportamiento consistente puede ser peligroso a veces
Así que me niego a responder correctamente, incluso con la respuesta en la mano
Y ahora, desprendo rimas en textos, me lo puedo permitir
Siento que mudo la piel hasta que solo quede el esqueleto
Siente la sensación de todas las heridas que se queman
Robado de tiempo y años que han llegado a su fin
Si eso me impide escribir nunca más, al menos he reflejado y llevado todo lo que tu vida nunca fue
[Coro x2]