395px

No te vayas todavía

Oskorri

Ez zaitez joan oraindik

Ez zaitez, ez zaitez,
ez zaitez joan oraindik.
Ez zaitez, ez zaitez
urrun nigandik.

Baditut zuretzat gordeak
bihotz hautsiaren zokoan
irrien negarren sorteak,
milla bat hor dago jokuan.

Baditut zuretzako hemen
abenduko euri uharrak,
haize hegoak duen kemen
hura ebasteko bularrak.

Ez zaitez, ez zaitez,
ez zaitez joan oraindik
Ez zaitez, ez zaitez,
urrun nigandik,

Baditut zuretzat lurrean
atzeman artoen bizarrak
eta gauaren beldurrean
klixkan ari diren izarrak.

Baditut zuretzat emanak
sola zintzoetan urratsak.
ibai gardenetan edanak
maitasunak utzi ur hatsak.

Ez zaitez, ez zaitez,
ez zaitez joan oraindik.
Ez zaitez, ez zaitez
urrun nigandik.

Ez zaitez, ez zaitez,
ez zaitez joan oraindik.
Ez zaitez, ez zaitez
urrun nigandik.

Baditut zuretzat bilduak
mendietan ardi hezurrak,
herri baldarrak ixilduak
dituen egien gezurrak.

Ez duzu sufritu nahi hor
uztailak hitz eman kaldetan:
halatan zaude muturik gor
nere bi negarren maldetan.

Eta nik ez dakit nolatan
behar dudan zurekin juan;
dudarikan gabe holatan
betiko huts hori goguan.

Ez zaitez, ez zaitez,
ez zaitez joan oraindik.
Ez zaitez, ez zaitez
urrun nigandik.

No te vayas todavía

No te vayas, no te vayas,
no te vayas todavía.
No te vayas, no te vayas
lejos de mí.

Tengo guardado para ti
en el rincón del corazón herido
los destellos de risas,
mil cosas están en juego.

Tengo aquí para ti
las lluvias de nieve de diciembre,
los vientos del sur que tienen victoria
para derribarlos.

No te vayas, no te vayas,
no te vayas todavía.
No te vayas, no te vayas
lejos de mí.

Tengo en la tierra para ti
las huellas de los osos observados,
y en el miedo de la noche
las estrellas que están parpadeando.

Tengo para ti
pasos firmes en suelo sólido,
bebidas en ríos claros
que el amor deja en sus orillas.

No te vayas, no te vayas,
no te vayas todavía.
No te vayas, no te vayas
lejos de mí.

No te vayas, no te vayas,
no te vayas todavía.
No te vayas, no te vayas
lejos de mí.

Tengo reunidos para ti
los huesos de ovejas en las montañas,
las mentiras de los que han apagado
las antorchas del pueblo.

No quieres sufrir eso
las palabras de julio te lo dicen:
estás tan torpe
en mis dos momentos de tristeza.

Y yo no sé cómo
debo ir contigo;
sin dudar de esa manera
ese vacío eterno en la mente.

No te vayas, no te vayas,
no te vayas todavía.
No te vayas, no te vayas
lejos de mí.

Escrita por: