Kärlek
Jag går ensam på en gata
Jag går ensam på ett torg
Jag går ensam genom staden där jag känner alla
Förra helgen var det visst en storm I Göteborg
Låt den komma, låt den komma
Jag kan inte falla
För snart så går jag fram och tar din hand utan att fråga
Och även om jag skäms så står jag kvar, jag tror jag vågar
Gå upp nu är det morgon
Ja, gå upp klockan är sju
Vi går upp så fort vi kan och springer ut på gatan
Ingenting kan stoppa mig så länge du är du
Och jag säger vad jag vill
Och jag kan sluta prata
För snart så går jag fram och tar din hand utan att fråga
Och även om jag skäms så står jag kvar, jag tror jag vågar
Stå här bredvid mig så kan vi allt vi aldrig kunnat
Vi säger nej till allting dumt och går där isen är som tunnast
Amor
Caminando solo por una calle
Caminando solo por una plaza
Caminando solo por la ciudad donde conozco a todos
El fin de semana pasado hubo una tormenta en Göteborg
Déjala venir, déjala venir
No puedo caer
Pronto me acercaré y tomaré tu mano sin preguntar
Y aunque me avergüence, me quedaré, creo que me atrevo
Levántate, es de mañana
Sí, levántate, son las siete
Nos levantamos lo más rápido que podemos y corremos a la calle
Nada puede detenerme mientras seas tú
Y digo lo que quiero
Y puedo dejar de hablar
Pronto me acercaré y tomaré tu mano sin preguntar
Y aunque me avergüence, me quedaré, creo que me atrevo
Quédate a mi lado y podremos hacer todo lo que nunca pudimos
Decimos no a todo lo tonto y caminamos donde el hielo es más delgado