Små Sköra Trådar
Ingenting är som det ska
För jag har fyllt ett eget hav
Som allt kan krossas i min hand
Ett eget sätt att stänga av
Ett moln i solen ställer krav
När regnet faller står jag kvar
Jag kan böjas som ett strå
De är sorgsna här ändå
All min ilska, allt mitt blod
Har runnit ut och tvättats bort
Och blekts och mattats av
Små sköra trådar kan kapas av
Jag vill inte lämnas kvar
Här på jorden när ni drar
Vill vara snäll och meningsfull
Så många andra att kasta kull
När stormen kommer står jag kvar
I dess öga ser jag klart
All min ilska, allt mitt blod...
Det är dags att komma hem
Utan kläder är du min vän
Regnet dränkte båda två
Jag strör salt i öppna sår
Små sköra trådar kan kapas av
Jag vill inte lämnas kvar
Här på jorden när ni drar
Pequeños Hilos Frágiles
Nada está como debería
Porque he llenado mi propio mar
Donde todo puede romperse en mi mano
Una forma propia de desconectar
Una nube en el sol exige
Cuando la lluvia cae, yo permanezco
Puedo doblarme como una paja
Ellos están tristes aquí de todos modos
Toda mi ira, toda mi sangre
Ha corrido y sido lavada
Y descolorida y desgastada
Pequeños hilos frágiles pueden cortarse
No quiero quedarme atrás
Aquí en la tierra cuando ustedes se van
Quiero ser amable y significativo
Hay tantos otros para derribar
Cuando la tormenta llega, yo permanezco
En su ojo veo claramente
Toda mi ira, toda mi sangre...
Es hora de volver a casa
Sin ropa, eres mi amigo
La lluvia nos empapó a ambos
Esparzo sal en heridas abiertas
Pequeños hilos frágiles pueden cortarse
No quiero quedarme atrás
Aquí en la tierra cuando ustedes se van