395px

Campo

Sara Parkman

Fält

Dagarna dundrar, lovar och ljuger
Gråter och blinkar, blinkar och stannar
En tanke på slutet, utav glöd

Jag övar på natten, himmelen sväller
Havet är i mig, vägarna växer
Det är som du säger: Vi finns kvar

Kom om du vill det
Kom om du vill det
Kom om du vill, till mig
Kom om du vill det
Kom om du vill det
Kom till mig nu

Lavar som brinner, granar som skyddar
Himlen i mossan, Sverige skymmer
Skogarna växer där jag står
Känslor som maler utanpå

Campo

Los días retumban, prometen y mienten
Lloran y parpadean, parpadean y se detienen
Un pensamiento sobre el final, de la pasión

Practico en la noche, el cielo se hincha
El mar está en mí, los caminos crecen
Es como dices: Seguimos aquí

Ven si quieres
Ven si quieres
Ven si quieres, a mí
Ven si quieres
Ven si quieres
Ven a mí ahora

Lavas que arden, abetos que protegen
El cielo en el musgo, Suecia oscurece
Los bosques crecen donde estoy parado
Sentimientos que muelen por fuera

Escrita por: