395px

Mientras las estrellas caminan

Sarek

Medan Stjaernorna Vandrar

Hon var ett barn, så förväntansfull, fylld av liv och glöd.
Men som tidigt sökte en mening med allt och funderade kring liv och död.
Men glöden, försvann längs den farliga väg, som hon valde gå.
Och när hon sökte stöd och behövde få hjälp så fanns ingen att få.

Och medan stjärnorna vandrar en efter en, sin långa väg längs himmelen,
går hon frysande runt och ser efter den, som kan glädjas åt ett hem.

Nu står hon här, och har gjort sig beredd, hon ska ut och be.
Om att få lite pengar till husrum och mat, från dem som vill hjälpa och ge.
Skammen är där, finns i hennes själ, men den slår hon bort.
För ikväll vill hon äta och värma sin kropp och kanske få sova gott.

Men medan stjärnorna vandrar en efter en, sin långa väg längs himmelen,
börjar hoppet att fly denna kyliga natt för hon är trött och matt.
Och medan stjärnorna vandrar en efter en, sin långa väg längs himmelen,
går hon frysande runt och ser efter den, som kan glädjas åt ett hem.

Sätt dig här en stund hos mig, jag ska inte döma dig,
för det kunde faktiskt vara jag somo fick stå här idag.

Men medan stjärnorna vandrar en efter en, sin långa väg längs himmelen,
börjar hoppet att fly denna kyliga natt för hon är trött och matt.
Och medan stjärnorna vandrar en efter en, sin långa väg längs himmelen,
går hon frysande runt och ser efter den, som kan glädjas åt ett hem.

Mientras las estrellas caminan

Ella era una niña, tan llena de expectativas, llena de vida y pasión.
Pero que buscaba temprano un sentido a todo y reflexionaba sobre la vida y la muerte.
Pero la pasión desapareció a lo largo del peligroso camino que eligió tomar.
Y cuando buscaba apoyo y necesitaba ayuda, no encontraba a nadie.

Y mientras las estrellas caminan una tras otra, por su largo camino a través del cielo,
ella camina temblando y busca a aquellos que puedan alegrarse de tener un hogar.

Ahora está aquí, y se ha preparado, va a salir a pedir.
Por un poco de dinero para un techo y comida, de aquellos que quieran ayudar y dar.
La vergüenza está ahí, vive en su alma, pero la rechaza.
Porque esta noche quiere comer y calentar su cuerpo y quizás dormir bien.

Pero mientras las estrellas caminan una tras otra, por su largo camino a través del cielo,
la esperanza comienza a desvanecerse en esta fría noche porque está cansada y agotada.
Y mientras las estrellas caminan una tras otra, por su largo camino a través del cielo,
ella camina temblando y busca a aquellos que puedan alegrarse de tener un hogar.

Siéntate aquí un rato conmigo, no te juzgaré,
pues podría haber sido yo quien tuviera que estar aquí hoy.

Pero mientras las estrellas caminan una tras otra, por su largo camino a través del cielo,
la esperanza comienza a desvanecerse en esta fría noche porque está cansada y agotada.
Y mientras las estrellas caminan una tras otra, por su largo camino a través del cielo,
ella camina temblando y busca a aquellos que puedan alegrarse de tener un hogar.

Escrita por: Stina Engelbrecht