Neka Morgondagen
Jord, fuktig av människans tårar
Luft, dyster av mörker och död
Himmel, svart av fruktan och sorg
Hjärtat, kallt av längtan och svek
Nu bär det av åt evigheten;
Åt en plats där smärtor aldrig upphör
Faller allt längre ner i mörkrets tunnel
Allt längre in
Borta
Mañana sin fin
Tierra, húmeda de lágrimas humanas
Aire, sombrío de oscuridad y muerte
Cielo, negro de miedo y tristeza
Corazón, frío de anhelo y traición
Ahora nos dirigimos hacia la eternidad;
Hacia un lugar donde los dolores nunca cesan
Cayendo cada vez más profundo en el túnel de la oscuridad
Cada vez más adentro
Lejos