Ett Liv Utan Mening
Jag minns en tid utan ångest, utan smärta
Och utan hopplöshetens glädjedödande brustna stämband
(ständigt skrikandes mitt namn)
Inåt skogen - på en grusbelagd stig
Vandrandes in i nattens bottenlösa mörker
Sökandes det som gått förlorat
Genom tusen och åter tusen sömnlösa nätter
En längtan bortom all sinne och sunt förnuft
Una vida sin sentido
Recuerdo un tiempo sin ansiedad, sin dolor
Y sin las alegres cuerdas vocales rotas de la desesperanza
(constantemente gritando mi nombre)
En el interior del bosque - en un camino pavimentado de grava
Caminando en la oscuridad sin fondo de la noche
Solicitantes lo que se ha perdido
A través de mil y miles de noches sin dormir
Un anhelo más allá de toda mente y sentido común