Mardröm
Den dunkla maran har lämnat mig
Dagen gryr i öster
Men ännu hemsöks jag utav
Den gångna nattens röster
Jag vandrar likt en vålnad fram
Med tunga steg jag hasa
Dock förråder mig min blick
Som tydligt speglar fasa
Varje natt är lika dan
I kallsvett jag mig vrider
Men kan ej komma undan från
Den mara som mig rider
Vart kan jag fly från något som
Jag själv är boning åt
Det finns ej lindring för min själ
Ej hjälper skratt, ej gråt
Jag är fast i skräckens klor
Likt rovdjur dom mig klöser
Jag lever stilla i vankelmod
Tills döden mig förlöser
Pesadilla
La oscura pesadilla me ha abandonado
El día amanece en el este
Pero aún soy atormentado por
Las voces de la noche pasada
Camino como un espectro
Con pasos pesados arrastrándome
Pero mi mirada me traiciona
Reflejando claramente el terror
Cada noche es igual
Me retuerzo en sudores fríos
Pero no puedo escapar de
La pesadilla que me monta
¿A dónde puedo huir de algo que
Yo mismo albergo?
No hay consuelo para mi alma
Ni la risa ni el llanto ayudan
Estoy atrapado en las garras del miedo
Como depredador que me araña
Vivo en silencio en la incertidumbre
Hasta que la muerte me libere