Nattens Väv
Stilla bryter vågor
Sönder den solnedgång
Vilket banar fram ett slut
För dagens sista ljus
Skepnader i mörkret
Sakta stiger fram
Ylar imot Månen
Som tar dom i sin famn
Skuggor växer långa
Likt nattens egen väv
Jagar genom skogar
Tills dagen åter gryr
Solens första strålar
Skänker åter frid
Åt det liv som varit
Och som komma skall
Men denna falska illusion
Om ljusets makt är kort
Ty när kvällen nalkas
Blir mörkret åter fött
Tejido de la Noche
Las olas rompen en silencio
Destruyendo la puesta de sol
Abriendo paso a un final
Para la última luz del día
Figuras en la oscuridad
Emergen lentamente
Aullando hacia la Luna
Que los acoge en sus brazos
Las sombras crecen largas
Como el propio tejido de la noche
Persiguiendo a través de los bosques
Hasta que el día vuelva a amanecer
Los primeros rayos del sol
Traen paz de nuevo
A la vida que ha sido
Y a la que vendrá
Pero esta falsa ilusión
Sobre el poder de la luz es breve
Pues cuando la noche se acerca
La oscuridad renace de nuevo