395px

El Castillo de Auragon

Siebenburgen

Slottet Auragon

I fjärran bortom djupa skogar
Ur den mark där nässlor gror
Reser sig ett slott mot månen
Slottet där de dödas själar bor….

Den dystert svarta muren utav
Vittrad marmor ännu står
Stark såsom den alltid stått sig
Genom tusenden av år….

Andar ropar till varandra
Det är döda själar som
Tagit natten i besittning
Här i slottet Auragon….

Nattens djur har här sin hemvist
Tistlar bor i mörka vrår
Spindlars väv klär tak och väggar
Fönster gapar såsom öppna sår….

Aldrig kysser morgonrodnad
Slottets tinnar eller torn
Här har natten ingen ände
Här har Mörkrets Drott sin tron.

El Castillo de Auragon

En lo lejano más allá de los profundos bosques
De la tierra donde crecen las ortigas
Se alza un castillo hacia la luna
El castillo donde habitan las almas de los muertos...

El muro sombríamente negro de
Mármol erosionado aún se mantiene
Fuerte como siempre lo ha estado
A través de miles de años...

Espíritus llaman entre sí
Son almas muertas que
Han tomado posesión de la noche
Aquí en el castillo de Auragon...

Los animales nocturnos tienen aquí su morada
Las zarzas viven en oscuros rincones
Las telarañas visten techos y paredes
Las ventanas se abren como heridas abiertas...

Nunca besa el amanecer
Las almenas o torres del castillo
Aquí la noche no tiene fin
Aquí la Reina de la Oscuridad tiene su trono.

Escrita por: Mara ?