Ungentum Pharelis
När jag kyrkan lämnar
Har mitt sinne redan glömt
Prästens visa ord
Tycks vara något som jag drömt
Genom nattens skuggor
Flyger jag mot kullar blå
Högt på bergets topp
Ser jag den Onde ensam stå
I bolmörtsrus genom nattens timma
Ty en ed är svuren
Över djupa skogar
Av vinden är jag buren
Hans kropp är kall och fjällig
Och han tar mig i sin famn
Ni kallar honom Djävulen
Men han har många namn
Med kluven tunga viskar han
Om guld som skall bli mitt
I gengäld svingar jag det svärd
Som han i elden smitt
Phareli Ungentum
Cuando salga de la iglesia
¿Mi mente ya se ha olvidado
Las sabias palabras del sacerdote
Parece ser algo que soñé
A través de las sombras de la noche
Vuelo contra colinas azules
En lo alto de la montaña
Veo al Malvado parado solo
En el henbolo a través de la hora de la noche
Porque se ha jurado un juramento
Sobre bosques profundos
Por el viento me llevo
Su cuerpo es frío y escamoso
Y me toma en sus brazos
Le llamas el diablo
Pero tiene muchos nombres
Con la lengua bifurcada susurra
Sobre el oro que será mío
A cambio, empuñaré la espada
Como él en el fuego forjó