Vargablod
Mörkgrå siluetter
Flydde månens sken
Blott en blev kvar hos mig
I vargatimme sen
Jag minns än hennes ögon
De såg rakt in i min själ
Så drack jag hennes varma blod
Och kysste mitt förnuft farväl
"Vargablod
Vansinne och övermod
Vargablod…."
Lugnets hav betraktade
Mig när jag tog mitt rov
Men månen stod i nedan
Då bevisen jag begrov
Vargbanen blomstrar
I Talbots röda jord
Som varje fullmånsnatt
Åter mättas skall med blod
Sangre de lobo
Siluetas gris oscuro
Huyeron del brillo de la luna
Solo una quedó conmigo
En la hora del lobo luego
Recuerdo aún sus ojos
Que miraban directo a mi alma
Así bebí su cálida sangre
Y dije adiós a mi cordura
"Sangre de lobo
Locura y arrogancia
Sangre de lobo..."
El mar de la calma me observaba
Mientras tomaba mi presa
Pero la luna se ocultaba
Cuando las pruebas enterré
El sendero del lobo florece
En la tierra roja de Talbot
Como cada noche de luna llena
Se saciará de nuevo con sangre