Moränformationer
En dimma sakta sveper över furupräglat stenhällsbord
Som skapats utav tidens tand så långt upp uti iskall nord
Där bergjättar och vitterfolk vid bordet satt och skrockade
Om milans män som gygrorna så lömskt och sinnligt lockade
En formation av morän
Så ståtligt i kvällen står
Skapad av bergsjättar
En stillsam vind mot hällen slår och möter runors märken
Där osynlig bergjättevägg skyddar den grymma värken
Som repats uti bordets själ sen hedna dagars svunna tid
Men endast en av bergjättarna nu står kvar så blid
En formation av morän
Så ståtligt i kvällen står
Skapad av bergsjättar
Han envist kämpar för sin tid, vill blott en timme leva
En jättearm i stormblåst vind, herkuliskt den nu veva
Men en än gång hans hedna tro mot nutiden ger vika
Ty trots hans hjärteblod så varmt, hans armar honom svika
En formation av morän
Så ståtligt i kvällen står
Skapad av bergsjättar
Falnar vid sten och snår
Nu endast ett fragment utav stenhällebordet äro kvar
Och ingen på dess frågor någonsin kunna få ett säkert svar
Vi kan blott stå och se på hur vårt arv så hedniskt, grävs ner
Men vi som ej glömt bort den sanna styrkan ifrån Norden
Nu mot stjärnklar natthimmel blott ser
Formaciones de Morrena
En una niebla lentamente se desliza sobre una mesa de piedra de pino
Que ha sido creada por el paso del tiempo tan lejos en el frío norte
Donde gigantes de montaña y seres míticos se sentaron a la mesa y murmuraron
Sobre los hombres de Milán que las gigantas tan astutamente y sensualmente sedujeron
Una formación de morrena
Tan imponente se alza en la noche
Creada por gigantes de montaña
Un viento suave golpea la roca y encuentra las marcas de runas
Donde una pared invisible de gigante de montaña protege el cruel dolor
Que ha sido tallado en el alma de la mesa desde los días paganos de antaño
Pero solo uno de los gigantes de montaña permanece ahora tan amable
Una formación de morrena
Tan imponente se alza en la noche
Creada por gigantes de montaña
Él lucha obstinadamente por su tiempo, solo quiere vivir una hora
Un brazo gigante en el viento de la tormenta, hercúleamente ahora se agita
Pero una vez más su antigua fe cede ante el presente
Porque a pesar de su sangre tan cálida, sus brazos lo abandonan
Una formación de morrena
Tan imponente se alza en la noche
Creada por gigantes de montaña
Se desvanece entre piedras y zarzas
Ahora solo queda un fragmento de la mesa de piedra
Y nadie podrá obtener una respuesta segura a sus preguntas
Solo podemos mirar cómo nuestra herencia tan pagana se entierra
Pero nosotros, que no hemos olvidado la verdadera fuerza del Norte
Ahora solo miramos hacia el cielo estrellado de la noche