Mot Ljuset
Högt, högt över solar och himlar i brand
Ovan bergland och dal, ovan skyar och hav
Bortom gränsen där världarnas ljus slocknar av
Bortom eterns och namnlösa rymdernas land
Min ande, du flyr mot den svindlande höjd
Och simmaren lik, yr av sjöarnas svall
Du dig rör genom rummets väldighet all
Med osäglig och manlig och brinnande fröjd
O, fly endast långt ifrån dalarnas skum
Att i himlarnas dofter bli renad och hel
Och drick som en läkande dryck din del
Av det ljuset som fyller omätliga rum!
Från leda och sorger och oro och strid
Dem vi bära som bördor bland töcken och grus
Säll den som kan ila på vingar av ljus
Till ängar av hög och evinnerlig frid!
O tankar, som flyga på lärkornas sätt
Mot dagningens himmel från fjärmande dal
Allt liv överblickande, tolka de lätt
De stummaste tingens och blommornas tal
Hacia la Luz
Alto, muy alto sobre soles y cielos en llamas
Sobre tierras altas y valles, sobre nubes y mares
Más allá del límite donde la luz de los mundos se apaga
Más allá de la eternidad y la tierra de los espacios sin nombre
Mi espíritu, tú te elevas hacia la vertiginosa altura
Y como nadador, mareado por las olas de los lagos
Te mueves a través de la inmensidad del espacio
Con una alegría inefable, masculina y ardiente
Oh, vuela lejos solo de la espuma de los valles
Para ser purificado y santificado en los aromas de los cielos
Y bebe como una bebida curativa tu parte
De la luz que llena los espacios insondables
De la fatiga y las penas y la preocupación y la lucha
Que llevamos como cargas entre la niebla y la arena
Dichoso aquel que puede volar sobre alas de luz
Hacia prados de paz alta y eterna
Oh pensamientos, que vuelan como alondras
Hacia el cielo del amanecer desde valles lejanos
Abarcando toda la vida, interpretando fácilmente
El lenguaje de las cosas más calladas y de las flores