I Det Glimrande Morkrets Djup
æver blodsdrÄnkta vidder kala
Glimrande land, bered min vÄg af sorg
KÄra smÄrta, lÅt min sjÄl till dig dala
LÅngt dÄr borta, jag skymtar dÆdens borg
MÆrker! I mitt hjÄrta, trÄd fram!
DrÄnk mig i din sorg, svep ditt kalla tÄcke Æver mig
Sakta, djupare jag sjunka
BÄgare fylls med blod, natten mig tar
MÆrker! I denna eviga natt
Sveper som dimma, Æver forna fÆrglÆmda tider
LÄngtan, fÆrde mig hit
DÆden fryser min kropp, mina Ægon svartnar
Jag faller djupare och djupare
En kall hand mig till slut gripa
Inget liv berÆr mig, inget ljus mig nÅr
I det glimrande mÆrkrets djup
En lo Profundo del Resplandeciente Abismo de la Oscuridad
En las vastas llanuras empapadas de sangre
Tierra resplandeciente, prepara mi camino de dolor
Querido dolor, deja que mi alma descienda hacia ti
Lejos allá, vislumbro la fortaleza de la muerte
Oscuridad! En mi corazón, aparece
Embriágame en tu dolor, envuelve tu frío manto sobre mí
Poco a poco, me hundo más profundamente
La copa se llena de sangre, la noche me envuelve
Oscuridad! En esta noche eterna
Se desliza como niebla sobre tiempos olvidados
El anhelo, me trajo hasta aquí
La muerte congela mi cuerpo, mis ojos se oscurecen
Caigo más y más profundamente
Una fría mano finalmente me atrapa
Ninguna vida me consuela, ninguna luz me alcanza
En lo profundo del resplandeciente abismo de la oscuridad