Apokalypsens Ängel
"Tidens horoskop förutsäger inte liv, utan död,
Bakon oss finns döden
Inom oss marscherar döden, framför oss kommer döden"
Livet är en enda lang vandring, mot vyer dit drömmar leder
Du angel som föll i mitt hjärta, om ända dina vingar oss bada kunde bära
En dröm innanför en dröm, O' herre hinhale bryt dessa seder
Själ och hjärta i kött förankrad, sorg och plaga djupt inom mig tära
Att älska är att försvagas, och att försvagas är so matt domen tillmötesga
Jag skickar er som far, som hjälplösa far in bland vargar
Livet är meningslöst, dag som natt, var som sommar, host och vinter likasa
Jag har inte kommit med fred, utan med stal, skimrande stal som sargar
Livet är en spegelbild af undergangen själv, utan äkta känslor, utan riktig form
Du angel som föll i mitt hjärta, min angel med vingar sköra
Jag bär dödens huvud saväl inom som utom, som en symbol emot mänskilg norm
Önskar inget hellre än att du ut ur smartens temple ass kunde föra
Att vina ett linär so matt mista sin stolthet, sitt sanna jag
Du förljer moralens grunder som du sa falskt är lärd
Men ack, den natt som komma skall, tar din sista dag
Jag har inte kommit med fred, utan med slutet, ett slut utan värld
El Ángel del Apocalipsis
Tidens horóscopo no predice vida, sino muerte,
Detrás de nosotros está la muerte
Dentro de nosotros marcha la muerte, delante de nosotros viene la muerte
La vida es un largo viaje, hacia paisajes donde los sueños nos guían
Tú, ángel que cayó en mi corazón, si tan solo tus alas pudieran llevarnos a todos
Un sueño dentro de un sueño, oh señor, rompe estas costumbres
Alma y corazón arraigados en la carne, la tristeza y el dolor me consumen profundamente
Amar es debilitarse, y debilitarse es acercarse a la sentencia
Los envío como corderos al matadero, como padres indefensos entre lobos
La vida es sin sentido, día y noche, verano, otoño e invierno por igual
No he venido con paz, sino con acero, brillante acero que hiere
La vida es un reflejo de la propia destrucción, sin verdaderos sentimientos, sin forma real
Tú, ángel que cayó en mi corazón, mi ángel con alas frágiles
Llevo la cabeza de la muerte tanto dentro como fuera, como un símbolo contra la norma humana
No deseo nada más que puedas sacarme del templo del dolor
Aferrarse a una mentira es perder su orgullo, su verdadero yo
Sigues los principios morales que falsamente te enseñaron
Pero oh, la noche que vendrá, llevará tu último día
No he venido con paz, sino con el fin, un final sin mundo