Helgdagskväll I Timmerkojan
Bort längtande vekhet ur sotiga bröst
Vik, bekymmer, ur snöhöljda bo!
Vi ha eld, vi har kött, vi ha brännvin till tröst
här är helg, djupt i skogarnas ro
Sjung, Björnbergs-Jon ur din fullaste hals
om kärlek och rosor och vår!
Stäm fiolen, Brogren, och spela en vals
för spökblåa, månlysta snår!
Det är mil efter mil till lador och hus
där frosten går tjurig vid grind
här är lustigt i stockeldens gula ljus
som darrar i nattens vind.
Du är fager, Brogren, i eldglans röd,
där du gnider din svarta fiol,
för mat och för brännvin du glömt all nöd
och din panna är ljus som en sol.
Och när morgonens stjärnor blekna och dö
och när ångorna stelna till is,
och när dagningen skälver på myr och sjö
vi sova på doftande ris.
Då sova vi alla på granris tugnt
och drömma om bleka mör
och snarka och vända oss manligt och lungt
medan elden falnar och dör.
Holiday Eve In Timmerkojan
Elimina la debilidad de anhelo de los senos hollín
¡Dobla, problemas, fuera del nido cubierto de nieve!
Tenemos fuego, tenemos carne, tenemos licor para consolar
Aquí está el fin de semana, en lo profundo del bosque
Canta, Björnbergs-Jon desde tu cuello
sobre el amor y las rosas y las nuestras!
Enseñar el violín, Brogren, y tocar un vals
para fantasmas azules, matorrales iluminados por la luna!
Son kilómetros tras kilómetros de graneros y casas
donde la escarcha se vuelve gruñón en la puerta
Aquí es divertido en la luz amarilla de la fogata
que tiembla en el viento de la noche
Eres justo, Brogren, en un color rojo brillante
donde frotas tu violín negro
para la comida y para el brandy te olvidaste de toda la angustia
y tu frente es ligera como un sol
Y cuando las estrellas de la mañana se desvanecen y mueren
y cuando los vapores se solidifican a hielos
y cuando el día tiembla en el lago y en el lago
dormimos en arroz fragante
Entonces todos dormimos en ramas de abeto masticando
Y soñar con mantequilla pálida
y roncar y volvernos varonil y ligeramente
mientras el fuego se desvanece y muere