Stockholm - Caracas
Dom möttes i ett SAS-plans pentry
Mellan Stockholm och Caracas
Han hade druckit lite för mycket
Och hon väntade sej alltid mycket
Hon kallade sej Ida â€" Ida Lupino
Hon sa hon hade varit vid filmen
Men inte vilken sorts film
Och han frågade inte så mycket
Han hade druckit lite för mycket
Hon kallade sej Ida â€" Ida Lupino
Dom delade på en taxi
Han hade inget hotell som väntade
Så hon tog honom till sin syster
Som skällde och kysste och sa:
Det var så du ville, så du ville,
så du ville ha det
Det var så du ville ha det, eller hur?
Efter två veckor i trädgården
tog han med henne hem till Spånga
Och den svenska himlens stjärnor
lyste över dom båda
Hon kallade sej Ida â€" Ida Lupino
Dom hade några klara drömmar
Några klara, rena drömmar
Så en morgon kom hon hem och slängde
En sedelbunt på sängen
Hon kallade sig Ida
Han kallade henne hora
Hon grät att hon bara ville
ville ge honom nånting tillbaka
För att han vände sej mot henne och prata
För att han aldrig slog tillbaka
För att hon inte behövde låtsas
Och då såg hon att han skaka
Och hon kastade sej mot honom och skrek att:
Det var så du ville...
Estocolmo - Caracas
Se encontraron en la cocina de un avión de SAS
Entre Estocolmo y Caracas
Él había bebido un poco demasiado
Y ella siempre esperaba mucho
Se hacía llamar Ida - Ida Lupino
Ella dijo que había ido al cine
Pero no qué tipo de película
Y él no preguntó mucho
Él había bebido un poco demasiado
Se hacía llamar Ida - Ida Lupino
Compartieron un taxi
Él no tenía un hotel esperándolo
Así que ella lo llevó a su hermana
Quien regañó y besó y dijo:
Así es como lo querías, lo querías,
así es como lo querías
Así es como lo querías, ¿verdad?
Después de dos semanas en el jardín
Él la llevó a casa en Spånga
Y las estrellas del cielo sueco
brillaban sobre ambos
Ella se hacía llamar Ida - Ida Lupino
Tenían algunos sueños claros
Algunos sueños claros, puros
Así que una mañana ella llegó a casa y lanzó
un fajo de billetes en la cama
Ella se hacía llamar Ida
Él la llamaba puta
Ella lloraba diciendo que solo quería
darle algo a cambio
Porque él se volvía hacia ella y hablaba
Porque nunca respondía con violencia
Porque no necesitaba fingir
Y entonces vio que él temblaba
Y se lanzó hacia él y gritó que:
Así es como lo querías...