Förlorad Ii
Sinnet ligger på randen av galenskap
En våg utav vansinne kväver sakta elden
Minnet av klarheten flammar bort
Ett mörker av hopplöshet trär in
Nu och för evigt är jag en förlorad själ
Ända från början är jag den krönte
Slagen i bitar likt en spegel som kastas i marken
Dömd att aldrig någonsin bli hel igen
Sinnet ligger på randen av galenskap
Steg för steg rör jag mig närmare dess stup
Medveten om möjligheterna reser jag vidare
Trots hoppets upplösning fortskrider jag
Hädelser mot mitt skals riktlinjer begår jag
Oavsett mitt ingripande kommer det hända
En fors av kyla sveper hopplöshetens slätt
Ett evigt kretslopp av detta erfarar jag
Utan ändring står jag utan val trots allt
Jag dukar under utan strid inför mörkret
En gnista går om intet utan förhoppning
Perdido II
La mente está al borde de la locura
Una ola de locura sofoca lentamente el fuego
El recuerdo de la claridad se desvanece
Una oscuridad de desesperanza se cierne
Ahora y para siempre soy un alma perdida
Desde el principio fui el elegido
Destrozado en pedazos como un espejo arrojado al suelo
Condenado a nunca volver a estar completo
La mente está al borde de la locura
Paso a paso me acerco a su abismo
Consciente de las posibilidades, sigo adelante
A pesar de la disolución de la esperanza, avanzo
Cometo sacrilegios contra las pautas de mi cáscara
Sin importar mi intervención, sucederá
Un torrente de frío envuelve la llanura de la desesperanza
Experimento un ciclo eterno de esto
Sin cambios, me encuentro sin elección después de todo
Me rindo sin luchar ante la oscuridad
Una chispa se desvanece sin esperanza