I Bulimia Nervosas Välde
Djupa sjöar av härsknat och stelnat talg
Det rör sig likt det ägde ett eget väsen
I kolossala, stinkande gravhögar av späck
Speglas det korpulenta psykets överflöd
Genom dessa förtäppta kärl löper inget liv
Sprängfyllda bukar förblir ständigt bottenlösa
Svall av kväljande galla lämnar sina spår
Tänder tynar bort likt atrofierade ruiner
Från helvetessvalget höres Cerberus kalla
Denna frosseriets fyrtorn och väktare
På svullna bukar krälar de nu fram
Mot ljudet av Bulimia Nervosa's larm
På andra sidan klyftan, självsvältens vånda
Dess nakna och förmultnande lund uppenbaras
I dess utmärglade fång vaggas livets gåva
Till synes skendöd, till synes transparent
Förgängelsen är vad som förenar dessa entiteter
Självhatet är vad som sammanlänkar dessa sjukdomar
El Dominio de la Bulimia Nerviosa
Profundas lagunas de sebo rancio y endurecido
Se mueve como si poseyera su propio ser
En colosales montones de grasa maloliente
Se refleja la abundancia del psique corpulento
A través de estos vasos obstruidos no corre vida alguna
Los vientres hinchados permanecen eternamente sin fondo
Un torrente de bilis nauseabunda deja su huella
Los dientes se desvanecen como ruinas atrofiadas
Desde la garganta del infierno se escucha el llamado de Cerbero
Este faro y guardián de la gula
Arrastrándose sobre vientres hinchados avanzan
Al sonido de la alarma de la Bulimia Nerviosa
Al otro lado del abismo, la angustia de la autoinanicón
Su bosque desnudo y descompuesto se revela
En su cautiverio demacrado se mece el regalo de la vida
Aparentemente inerte, aparentemente transparente
La decadencia es lo que une a estas entidades
El auto-odio es lo que vincula estas enfermedades