Uppgivenhet
Jag är bara en skugga av mitt forna jag
Livsglädjen har sen länge sinat ut
Men jag är inte säker på att
Det inte har pågått sen min första dag
I små rännilar sipprar mina sista viljor ut
En känsla, eller kanske en förnimmelse
Säger mig att det aldrig kommer att ta slut
Jag vet att det är sant, detta själsfistande liv
Får mig att återvända, till vad?
En start utan något hopp.
Tag den nu. tag en kniv
Kör den i ditt hjärta, för inget annat finnes kvar
Desesperación
Soy solo una sombra de lo que solía ser
La alegría de vivir se ha desvanecido hace mucho tiempo
Pero no estoy seguro de que
No haya estado sucediendo desde mi primer día
Mis últimas voluntades se filtran en pequeños arroyos
Un sentimiento, o tal vez una percepción
Me dice que nunca terminará
Sé que es verdad, esta vida desgarradora del alma
Me hace regresar, ¿a qué?
Un comienzo sin esperanza.
Tómala ahora, toma un cuchillo
Mételo en tu corazón, porque nada más queda