Naer Lugnet Blevn Sensation
Hej alla stjärnor små här är jag igen.
Hur har ni haft det? Det var allt för länge sen.
Det svindlar när jag tänker på hur liten jag är.
Och träden dom vaggar barnet inom mig.
Från en småländsk by till månen här i kväll.
Så många minnen som passerar genom mig.
Och vägen hit har varit kantig och lång.
Och all denna oro var kom den ifrån?
När lugnet blev en sensation,
förstod jag din dröm, om att få äga tiden.
När lugnet blev en sensation,
förstod jag din dröm, om att hoppa av karusellen.
Finns det någon människa du skulle vilja vara?
Det frågan ställde jag men fick inget svar.
Min största önskan är att vara mig själv.
Det borde vara enkelt det borde vara självklart.
Jag undrar var du finns nu och vad du tänker på.
Du lämnade kalendern och försvann i det blå.
Du lyckades med allting som du tog dig för.
Du vann det du ville och fann ändå tomhet.
När lugnet blev en sensation,
förstod jag din dröm, om att få äga tiden.
När lugnet blev en sensation,
förstod jag din dröm, om att hoppa av karusellen.
Så många minnen som passerar genom mig.
Hur har ni haft det? Det var allt för länge sen.
Det svindlar när jag tänker på hur liten jag är.
Hej alla stjärnor små kan ni se min vän?
När lugnet blev en sensation,
förstod jag din dröm, om att få äga tiden.
När lugnet blev en sensation,
förstod jag din dröm, om att hoppa av karusellen.
Cuando la calma se convirtió en sensación
Hej todas las estrellas pequeñas aquí estoy de nuevo.
¿Cómo han estado? Ha pasado demasiado tiempo.
Me mareo al pensar en lo pequeño que soy.
Y los árboles me mecen como a un niño.
Desde un pueblo de Småland hasta la luna aquí esta noche.
Tantos recuerdos que pasan por mí.
Y el camino hasta aquí ha sido angosto y largo.
¿De dónde vino toda esta preocupación?
Cuando la calma se convirtió en sensación,
entendí tu sueño, de poseer el tiempo.
Cuando la calma se convirtió en sensación,
entendí tu sueño, de bajarte del carrusel.
¿Hay alguien que te gustaría ser?
Esa fue la pregunta que hice pero no obtuve respuesta.
Mi mayor deseo es ser yo mismo.
Debería ser fácil, debería ser obvio.
Me pregunto dónde estás ahora y en qué estás pensando.
Dejaste el calendario y desapareciste en la nada.
Lograste todo lo que te propusiste.
Conseguiste lo que querías y aún así encontraste vacío.
Cuando la calma se convirtió en sensación,
entendí tu sueño, de poseer el tiempo.
Cuando la calma se convirtió en sensación,
entendí tu sueño, de bajarte del carrusel.
Tantos recuerdos que pasan por mí.
¿Cómo han estado? Ha pasado demasiado tiempo.
Me mareo al pensar en lo pequeño que soy.
Hej todas las estrellas pequeñas, ¿pueden ver a mi amigo?
Cuando la calma se convirtió en sensación,
entendí tu sueño, de poseer el tiempo.
Cuando la calma se convirtió en sensación,
entendí tu sueño, de bajarte del carrusel.
Escrita por: Uno Svenningsson