I Den Stora Sorgens Famn
I den stora sorgens famn
Finns små ögonblick av skratt
Så som stjärnor tittar fram
Ut ur evighetens natt
Och I solens första strålar
Flyger svalorna mot skyn
För att binda sköra trådar
Tvinna trådar
Till en tross
Mellan oss...
Så vi når varandra
I den hårda tidens brus
Finns de skrik som ingen hör
Allt försvinner I ett sus
Som när vinden sakta dör
Alla tårarna har torkat
Till kristaller på min kind
Jag har ropat allt jag orkat
Allt jag orkat efter dig
Hör du mig
Kan vi nå varandra
I den långa vinterns spår
Trampas frusna blommor ner
Och där ensamheten går
Biter kylan alltid mer
Ändå har jag aldrig tvekat
Mellan mörker eller ljus
För när månens skära bleknat
Har allt pekat åt ditt håll
Och från mitt håll
Kan vi nå varandra-
En el abrazo de la gran tristeza
En el abrazo de la gran tristeza
Existen pequeños momentos de risa
Como estrellas que aparecen
De la noche de la eternidad
Y en los primeros rayos del sol
Las golondrinas vuelan hacia el cielo
Para atar hilos frágiles
Tejer hilos
En un lazo
Entre nosotros...
Así nos alcanzamos
En el estruendo de los tiempos difíciles
Existen gritos que nadie escucha
Todo desaparece en un susurro
Como cuando el viento muere lentamente
Todas las lágrimas se han secado
En cristales en mi mejilla
He gritado todo lo que he podido
Todo lo que he podido por ti
¿Me escuchas?
¿Podemos alcanzarnos?
En las huellas del largo invierno
Las flores congeladas son pisoteadas
Y donde la soledad camina
El frío muerde cada vez más
Aun así, nunca he vacilado
Entre la oscuridad o la luz
Porque cuando la luz de la luna palidece
Todo apunta hacia tu dirección
Y desde mi dirección
Podemos alcanzarnos