Varfoer AEr Du Sa Tyst
Du som hade allt att säga säger ingenting
Men dina tankar dom hörs ändå
Din tystnad säger allt som dina läppar vill
Men inte just nu kan förmå
På dina fingrar så räknar du månader
Och i själen så räknar du sår
Och pappret framför dej som är så fullt av små streck
Visar ett streck för varje år
Varför är du så tyst
Varför är du så tyst
Anna
På kvällen går du ner till parken
Viskar till statyerna
Och fastän dom aldrig svarar dej
Så vet du att dom förstår
För höstlöven som virvlar runt dina fötter
Ska bära dina ord
Varför är du så tyst
Varför är du så tyst
Anna
Du springer över tundran och skriker högt
När du vet att ingen annan ser
Du vandrar längs järnvägsspåren du älskar
Och vinkar åt tågen och ler
Sen sätter du dig på ett café nånstans
Och bjuder dig själv på te
Varför är du så tyst
Varför är du så tyst
Anna
¿Por qué estás tan callada?
Tú que tenías tanto que decir no dices nada
Pero tus pensamientos se escuchan de todos modos
Tu silencio dice todo lo que tus labios quieren
Pero no pueden convencer en este momento
En tus dedos cuentas los meses
Y en el alma cuentas las heridas
Y el papel frente a ti lleno de pequeñas rayas
Muestra una raya por cada año
¿Por qué estás tan callada?
¿Por qué estás tan callada?
Anna
Por la noche bajas al parque
Susurras a las estatuas
Y aunque nunca te responden
Sabes que te entienden
Porque las hojas de otoño que revolotean alrededor de tus pies
Llevarán tus palabras
¿Por qué estás tan callada?
¿Por qué estás tan callada?
Anna
Corres por la tundra y gritas fuerte
Cuando sabes que nadie más te ve
Caminas por las vías del tren que amas
Y saludas a los trenes y sonríes
Luego te sientas en algún café
Y te invitas a tomar té
¿Por qué estás tan callada?
¿Por qué estás tan callada?
Anna