Melankoli Och Död
Stirrar ner I själens mörka brunn
Bottenlös och svart
Blodstänkta väggar möter en skylig avgrund
Melankoli och död
Grått är himlavalvet
Sollös är dagen
Månlös är natthimlen
Hopplöst tomt är tid och rum
Ångest och mörker
Sköljer över min existens
En psykologisk grav
Har ett grepp om mitt väsen
Grått är himlavalvet
Sollös är dagen
Månlös är natthimlen
Hopplöst tomt är tid och rum
Kallt stål öppnar upp mitt kött
Blod pryder mitt bleka skinn
Ur venerna rinner livet
I döden finns frälsningen
Melancolía y Muerte
Mirando hacia abajo en el oscuro pozo del alma
Sin fondo y negro
Paredes salpicadas de sangre encuentran un abismo escarpado
Melancolía y muerte
El cielo es gris
El día está sin sol
La noche sin luna
Desesperadamente vacío es el tiempo y el espacio
Angustia y oscuridad
Inundan mi existencia
Una tumba psicológica
Tiene un agarre en mi ser
El cielo es gris
El día está sin sol
La noche sin luna
Desesperadamente vacío es el tiempo y el espacio
El frío acero abre mi carne
La sangre adorna mi piel pálida
La vida fluye de las venas
En la muerte está la redención