Relik
Mynningsflamman värmde föga
Ett vådaskott utan ammunition
Likväl kommer solen föda
En son utan pardon
Vinterns avkomma är sig lik
Förändring, förhoppning, färger
Likvakan blev en naturlig dynamik
Sidensvansen härmar rovfågelns skrik
Vill och försöker
Men hatar så det gör ont
Ohelig kvarleva skriker högst
Plåga, pina, vånda och ve
Vinterskuggan är sig lik
Svarta förbannelser av förstörelse
Ingen morgondag, omotiverade skrik
Illvilja, glädje, sorg och misantropi
Ingen sund tanke, jag går över lik
Valknuten I norr bär mig söderut
Ångestens högborg, krokar I taket
Mitt förbannade blod gungade där
Vi når aldrig land igen
Plåga, pina, vånda och ve - relik
Reliquia
La llama de la boca apenas calentaba
Un disparo imprudente sin munición
Aun así, el sol dará a luz
Un hijo sin perdón
La descendencia del invierno es igual a sí misma
Cambio, esperanza, colores
El crepúsculo se convirtió en una dinámica natural
La cola de seda imita el grito del ave rapaz
Quiero y lo intento
Pero odio tanto que duele
La reliquia profana grita más alto
Dolor, tormento, angustia y aflicción
La sombra del invierno es igual a sí misma
Maldiciones negras de destrucción
Sin mañana, gritos sin motivación
Malicia, alegría, tristeza y misantropía
Ningún pensamiento sano, paso sobre cadáveres
Atado en el norte, me lleva al sur
La fortaleza de la angustia, ganchos en el techo
Mi maldita sangre se balanceaba allí
Nunca alcanzaremos tierra de nuevo
Dolor, tormento, angustia y aflicción - reliquia