De Ouppfostrade Stör På Bussen
jag kliver på bussen och en massa tomma blickar möter mig
ögonens ägare sitter på yttersätet och har tomt bervid sig
ingen verkar bry sig och ingen orkar kommunicera
detta är ett 20 tal människor i 20 olika världar
tystnad råder och ingen rör sig mer än tillåtet
idyllen spräcks när ett fyllo kommer och alla drar väskorna åt sig
deras tankar syns direkt där kommer en såndär
en avfälling från det normala som stinker sprit
han talar vitt och brett men ingen annan avger ett knyst
stackars krakar tänker jag alla lika ensamma som varann
där en zombie kommer in går en kopia av
samma människor med andra ansikten på samma placeringar
nu kommer en mor med ett hungrigt barn
barnet gråter efter mat och de andra störs märkbart
en busstur är en blick på samhället i miniatyr
ihåliga människor som är så okänsliga att jag vill spy
samma människor som fyllon och barn men i en konstlad värld
det är märkligt att se hur uppfostran bryter ner en människas själ
Los Marginados en el Autobús
Subo al autobús y me encuentro con un montón de miradas vacías
Los dueños de los ojos están en los asientos de la ventana con un espacio vacío a su lado
Nadie parece importarse y nadie tiene energía para comunicarse
Esto es un grupo de unas 20 personas en 20 mundos diferentes
Reina el silencio y nadie se mueve más de lo permitido
La tranquilidad se rompe cuando llega un borracho y todos agarran sus bolsos
Sus pensamientos son evidentes de inmediato, ahí viene uno de esos
Un marginado de lo normal que apesta a alcohol
Él habla sin parar pero nadie más emite ni un susurro
Pobres desgraciados, pienso, todos igual de solitarios unos como otros
Donde entra un zombi, entra una copia de
Las mismas personas con diferentes rostros en los mismos lugares
Ahora llega una madre con un niño hambriento
El niño llora por comida y los demás se molestan notablemente
Un viaje en autobús es una mirada al mundo en miniatura
Personas vacías que son tan insensibles que me dan ganas de vomitar
Las mismas personas que los borrachos y los niños pero en un mundo artificial
Es extraño ver cómo la crianza destruye el alma de una persona