Vid Ruinens Brant
är du spak i sömmarna broder
skakar knäna när du bankar på porten
kanske ville du glömma bitterhetens smak
när du förkanskade dig i drogernas gemak
och nu står du ensam och ser dig själv
gå balansgång på ruinens brant
folket och dess våld tog din själ
idag dansar du din svandans
var tog blommorna din flykt
du ser dem dö av din åsyn
döden gör entre på din fysik
och din heder dog när barnen flydde för sina liv
tog du i för hårt när du fick din chans
eller är det slumpen som står i skuld
kanske gjorde du ingenting alls
mer än hade otur när du bjöd upp till dans
Entre las Ruinas Ardientes
Eres débil en las costuras
tus rodillas tiemblan al golpear la puerta
quizás querías olvidar el sabor amargo
cuando te sumergiste en el confort de las drogas
y ahora te encuentras solo viéndote a ti mismo
caminar en la cuerda floja al borde de la ruina
el pueblo y su violencia tomaron tu alma
hoy bailas tu danza del cisne
¿dónde se fueron las flores de tu escape?
las ves morir ante tus ojos
el destino hace su entrada en tu físico
y tu honor murió cuando los niños huyeron por sus vidas
tomaste demasiado fuerte cuando tuviste tu oportunidad
o tal vez la suerte es la culpable
quizás no hiciste nada en absoluto
solo tuviste mala suerte cuando invitaste a bailar