Apatins arme
Framåt marsch, vi tågar över stupets kant
Ett steg framåt och två tillbaks
Systemets slavar, bländade av hat
Driven av en stigande rädsla, jag har ingenting kvar
Ingen utopi ingen kvar att fräsla, när allt hopp har sinat
Jag blir blir kall som is, chockad och stel
Fammlar runt i mörkret, vad var det som gick fel?
Våld och förstörelse vart än man er, vi är bortom allt hopp
Kan inte separera verklighet från dröm, finns det inget stopp?
Marcha de los apátridas
Adelante marchamos, cruzamos el borde del abismo
Un paso adelante y dos hacia atrás
Esclavos del sistema, cegados por el odio
Impulsados por un miedo creciente, no me queda nada
Ninguna utopía, nada queda para asombrar, cuando toda esperanza se ha agotado
Me vuelvo frío como el hielo, impactado y rígido
Tropezando en la oscuridad, ¿qué salió mal?
Violencia y destrucción dondequiera que vayamos, estamos más allá de toda esperanza
No podemos separar la realidad de los sueños, ¿no hay fin?