Dårhus
Hon har irrat i timmar nu,
Bara undrat, vart hon ska.
Hjärnan är en jävla dimma nu,
Å dom sa att det nog; skulle bli bra!
Regnet slår emot gatan,
Samma jävla gata som igår.
Dom här gatorna & huset,
Har aldrig frågat henne, hur hon mår.
Det här är ett dårhus,
Kallt som ett bårhus.
Darrar man för mycket,
Kommer dom med blåljus.
Vackra människor passerar förbi,
I sina vackra, jävla liv.
Dimman blir bara tätare,
Å deras blickar är gjorda av is.
Ljusen blir till reflexer,
För vattnet är svart.
Hon balanserar på räcket,
Dom får tro vad dom vill inatt.
Det här är ett dårhus,
Kallt som ett bårhus.
Darrar man för mycket,
Kommer dom med blåljus
Dårhus
Ella ha estado irritada por horas,
Solo se pregunta a dónde va.
Su mente es un maldito neblina ahora,
Y ellos dijeron que todo estaría bien.
La lluvia golpea la calle,
La misma maldita calle de ayer.
Estas calles y esta casa,
Nunca le han preguntado cómo está.
Este es un manicomio,
Frío como una morgue.
Si tiemblas demasiado,
Ellos vendrán con las luces azules.
Personas hermosas pasan,
En sus hermosas vidas malditas.
La neblina solo se espesa,
Y sus miradas están hechas de hielo.
Las luces se convierten en reflejos,
Porque el agua es negra.
Ella se balancea en la barandilla,
Ellos pueden creer lo que quieran esta noche.
Este es un manicomio,
Frío como una morgue.
Si tiemblas demasiado,
Ellos vendrán con las luces azules