Vinkännaren
Redan som fattig kille ville jag bli rik,
slippa stå bland puben på en stor fabrik,
enda sedan genomgått ett på musikens scen,
har målet varit komma in i societeten.
Fast jag har en blå Ferrari i garage,
vid min strandvägs lägenhet på tre etage,
vars väggar är belamrade med Liljefors och Zorn,
så ses jag ändå bara som ett nyrikt fån.
Dekanterar jag Chateuneuff de part,
en sekt för en tusenlapp,
och med kännarmin,
beordrar ett annat vin.
Låter kyparen snabbt hämta in en ny,
sprittande ung Grand cry,
lika resolut,
kräver att den byts ut.
Helst då mot en äldre sort,
inte fult lika torrt,
som Monte Ronchild femtiofem arrmas,
allt annat är bara kass.
Då - fattar dom att jag har klass.
Så nu vill alla bjud hem mig på kalas,
ja, hela näringslivet tävlar om min grace,
alltifrån Jan-Hugo ner till Ulf i "Ace of bace",
och vill jag söka hänga med i deras dyra race.
Dekanterar jag en Monte Cadé,
en, mmmmmmm, åttiotre,
ah, en löddrig häst,
ja, då häpnar varenda gäst.
Under magiska trollformler plockar fram,
en Mosel med mycket damm,
ur mitt vinförråd,
ja, då hörs en förtjust applåd.
Men det som sätter mej på tron,
och ger en ovation,
är när jag spottar, tvi, en för söt Al Saas,
framför näsan på vår parnass.
Då - fattar dom att jag har klass.
Om någon klagar på min bakgrund, mitt Tylösandska sätt,
och ser mej som ett jon med brist på etikett.
Dekanterar jag [han drar ur en vinkork] en Chattue Mague,
som jag smuttar försiktigt på,
[han gurglar sig i vin]
och gurglar runt en stund,
tills att fradgan står högt i mun.
För att sen öppna detta sensiva gap,
[han rapar]
och lägga en fransk brygdrat,
hahahahahahahaha, inte varje dag det uppstår sånt välbehag,
från ett vin så helt komplett att man vill gråta,
[han låtsas gråter]
gråta en skvätt.
För här finns välkända dofter som tjärat dass,
petroleum, [han luktar] svett och glass,
och en kille som är allra högsta klass.
El Catador
Desde joven quería ser rico,
no tener que estar en la taberna de una gran fábrica,
desde que pisé un escenario musical,
mi objetivo ha sido entrar en la alta sociedad.
Aunque tengo un Ferrari azul en el garaje,
en mi apartamento de tres pisos frente al mar,
cuyas paredes están llenas de Liljefors y Zorn,
me siguen viendo como un nuevo rico tonto.
Decanto un Chateauneuf de papa,
un vino por mil pesos,
y con gesto experto,
pido otro vino.
Hago que el camarero traiga rápidamente uno nuevo,
un joven Grand Cru chispeante,
con la misma determinación,
exijo que lo cambien.
Preferiblemente por una variedad más antigua,
no tan seca,
como un Monte Ronchild del 55 años,
todo lo demás es basura.
Entonces - entienden que tengo clase.
Ahora todos quieren invitarme a fiestas,
sí, todo el mundo empresarial compite por mi gracia,
desde Jan-Hugo hasta Ulf de 'Ace of Base',
y si quiero unirme a su costoso círculo.
Decanto un Monte Cadé,
un, mmmmmmm, ochenta y tres,
ah, un caballo espumoso,
y entonces cada invitado se sorprende.
Bajo hechizos mágicos saco,
un Mosela muy polvoriento,
de mi bodega,
y entonces se escucha un aplauso emocionado.
Pero lo que me coloca en el trono,
y provoca una ovación,
es cuando escupo, puaj, un Al Saas demasiado dulce,
frente a nuestra élite.
Entonces - entienden que tengo clase.
Si alguien se queja de mi origen, mi manera de ser de Tylösand,
y me ve como un grosero sin etiqueta.
Decanto [saca un corcho de vino] un Chatue Mague,
que saboreo con cuidado,
[hace gárgaras con vino]
y lo revuelvo en la boca,
hasta que la espuma llega alto.
Luego abro esta boca sensible,
[eructa]
y suelto un eructo francés,
jajajajajajaja, no es todos los días que se experimenta tal placer,
con un vino tan completo que dan ganas de llorar,
[finge llorar]
llorar un poco.
Porque aquí hay olores familiares a baño sucio,
petróleo, [huele] sudor y helado,
y un chico que es de la más alta clase.