Ballad Om Vintern
Jag minns allt som vackert och färggrant
Jag minns hur vi brukade le
Men löven föll ner, elementen slogs på
Himlen blev färglös, oföränderligt grå
Jag har aldrig haft någon kul vinter
Sen jag var tolv, tretton år
Men man kan ju förstå, hur det blir så
När vår himmel är färglös, oföränderligt grå
Visst finns det stunder som skiner
Ibland kan det kännas okej
Men det blir i bästa fall, som på super8band
Där himlen är färglös, oföränderligt grå
Oföränderligt grå
Balada sobre el Invierno
Recuerdo todo lo hermoso y colorido
Recuerdo cómo solíamos reír
Pero las hojas caían, los elementos chocaban
El cielo se volvía sin color, inmutablemente gris
Nunca he tenido un invierno divertido
Desde que tenía doce, trece años
Pero se puede entender, cómo sucede así
Cuando nuestro cielo es sin color, inmutablemente gris
Claro que hay momentos que brillan
A veces puede sentirse bien
Pero en el mejor de los casos, es como en una película super8
Donde el cielo es sin color, inmutablemente gris
Inmutablemente gris