Vagabond
Försupen i förtvivlan
Kuvar jag mig
Klorna som klöser min själ
Sanningen som väger likt bly
Försvinner in i hörnet
Hos den grå massans gemak
Röken domnar mitt medvetande
Under korta stunder är jag fri
I korta stunder är jag fri
Fri från dessa jävlar
Jag förkastar dem alla
I sorlet hörs en röst
Bekant men ändå främmande
Den delar med sig av sin börda
Den delar med sig av sin börda
Den tillhör mig
Känslan när jag lättar på mitt hjärta
Befriande men ändå skrämmande
Försupen i förtvivlad
Sanningen väger likt bly
Era jävlar
Jag förkastar er alla
Vagabundo
Embriagado en desesperación
Me hundo
Las garras que arañan mi alma
La verdad que pesa como plomo
Se desvanece en la esquina
En la comodidad de la masa gris
El humo adormece mi conciencia
En breves momentos soy libre
En breves momentos soy libre
Libre de estos malditos
Los rechazo a todos
En el bullicio se escucha una voz
Familiar pero aún así extraña
Comparte su carga conmigo
Comparte su carga conmigo
Pertenece a mí
La sensación al desahogar mi corazón
Liberadora pero aún así aterradora
Embriagado en desesperación
La verdad pesa como plomo
Malditos
Los rechazo a todos