Stjärndyrkan
Våt och kall är hällen
Där min tanke reser mot skyn
I den virvlande himlakarusellen
Som ledsagar en önskan om självsyn
Algol svarar med sin magiska blick
Tindrar, blinkar och förtrollar sin gäst
I ensamhetens vildmark där tiden gick
Och färgade världen obefäst
En bländade spegling från en brinnande monolit
Det tecken som jag alltid skall vörda
Blidkar mig med en mysteriös visit
Tills alla känslor är vilseförda
Jag ömsar minnen från ett fjärran solsystem
Och genomgår en metamorfos
Likt är värdväxt för esoteriska teorem
Som vrider om nyckeln i tidens lås
En bländade spegling från en brinnande monolit
Det tecken som jag alltid skall vörda
Blidkar mig med en mysteriös visit
Tills alla känslor är vilseförda
Adoración estelar
Húmeda y fría es la losa
Donde mi pensamiento se eleva hacia el cielo
En el torbellino del carrusel celeste
Que acompaña un deseo de autoconocimiento
Algol responde con su mirada mágica
Brilla, parpadea y encanta a su huésped
En la soledad salvaje donde el tiempo pasó
Y tiñó el mundo sin definir
Un reflejo deslumbrante de un monolito ardiente
El signo que siempre veneraré
Me apacigua con una visita misteriosa
Hasta que todas las emociones estén extraviadas
Desprendo recuerdos de un sistema solar lejano
Y experimento una metamorfosis
Como anfitrión de teoremas esotéricos
Que giran la llave en la cerradura del tiempo
Un reflejo deslumbrante de un monolito ardiente
El signo que siempre veneraré
Me apacigua con una visita misteriosa
Hasta que todas las emociones estén extraviadas