Angelita Hueneman
Långt nere i Pocunodalen
där blåser havsvind hela dan.
Där du ser regnbyar välsigna jorden
bor Angelita Hueneman.
Under en ek med sin gröna krona
bland hasselbuskar och astrakan
under en sky av vilda blommor
bor Angelita Hueneman.
Fem hundar har hon på vakt,
hon har en son, i kärlek fått!
Gården kring henne är hela världen.
Allting är enkelt och allting är gott.
Copihueblommans röda blomma
brinner i henne, ser du väl?
När ljuset faller genom fönstret
syr Angelita på sin själ.
Hennes hand dansar i tyget
som vore den en kolibri.
Hon syr blommor, hon syr blommor.
Känner du doften drar förbi?
På din duk, min Angelita,
rinner tårar och blod och svett.
Mitt folks händer, min Angelita,
finns där. Händer som ingen sett.
Efter tre månaders arbete
ropar din vävnad efter en kund
som en fågel ropar i buren:
Se på min duk en liten stund!
Under en ek med sin gröna krona
bland hasselbuskar och astrakan
under en sky av vilda blommor
bor Angelita Hueneman.
Angelita Hueneman
En lo profundo del valle de Pocuno
donde el viento marino sopla todo el día.
Donde ves las lluvias bendecir la tierra,
vive Angelita Hueneman.
Bajo un roble con su corona verde,
entre arbustos de avellanas y manzanas,
bajo un cielo de flores silvestres,
vive Angelita Hueneman.
Cinco perros tiene de guardia,
tiene un hijo, fruto de amor.
La granja a su alrededor es todo su mundo.
Todo es sencillo y todo es bueno.
La flor roja del copihue
arde en su interior, ¿lo ves bien?
Cuando la luz entra por la ventana,
Angelita cose en su alma.
Su mano baila en la tela
como si fuera un colibrí.
Ella cose flores, ella cose flores.
¿Sientes el aroma que pasa?
En tu paño, mi Angelita,
fluyen lágrimas, sangre y sudor.
Las manos de mi gente, mi Angelita,
están ahí. Manos que nadie ha visto.
Después de tres meses de trabajo,
tu tejido llama a un cliente
como un pájaro canta enjaulado:
¡Mira mi paño por un momento!
Bajo un roble con su corona verde,
entre arbustos de avellanas y manzanas,
bajo un cielo de flores silvestres,
vive Angelita Hueneman.